Aftonbladet – 15 december 1873, sida 2

förlägen vid att svara er, madame, inföll främlingen; jag vill sjelf göra det. Jag har kommit för att uppsöka min hustru. Jag har fått veta att hon finns här i Skotland — här 1 närheten, Derför had jag honam om ett litet rum i hans slott, i stället för att gå till värdshuset der nere i byn. Ty jag mäste bedja er, madame, om upplysningar rörande min hustru. Er hustru? Hvad skulle jag kunna veta om obekanta personers hustrur? svarade mrs Livingstone. Huntlsys vänner äro med full rätt välkompa vid Norlaw, men för att vara rätt uppriktig, är han så nyss hemkommen och jag är så ovan vid främlingars besök. Huntley, min son, du plägsde veta detta förr i verlden, men det är icke heller att undra på, om du nu glömt det sja år äro en läng tid.z 2 Min huästru:, återtog fransmannen, har kommit i besittning af en stor rikedom i detta land. Jag har gjort vidsträckta resor, madame; jag har i er sons sällskap färdats på andra sidan af verlden. Jag har varit on camerade. Men se! — iag har mistat min bystru. Bedan jag rexiö Nar jon fynnh röda på en stör förmögenhet; hon har lemnat sitt fädernesland — han är här. Om Jag nu blett lyckas återänna henne, så blir han så glad — madame Pierrot — min ömma makal: sJäg är föga bekant med några franska fruntimmer, genmälde fra Martha tvärt; men under det kou talade aistannade hon med hvad hon hade för händer och betrakmera uppmärksamt och med en viss grad org sin besynnerliga gäst. Slutet på granskningen var ett ganska betydelsefullt Åhå I hvarefter hon åter vände honom ryggen och fortfor med sina anordningar, då och då kastande en mörk blick på Huntley,