Aftonbladet – 12 december 1873, sida 3

skulle ej madame Roche med sin intagande plan om ersättning och Desir6e med sin föresats att icke ingå på denna plan — huru många bekymmer, säga vi, skulle de ieke kunnat bespara sig, om någon god ande låtit dem för en enda minut blicka ini Hunt ley Livingstones ensliga tankar, der borta i Australioes ödemarker! TJUGUSJUNDE KAPITLET. Fem är hade verkat oräkneliga förän 4rin. gar uti alla menskliga förhållanden, och många fera hem än Melmar var allt sig olikt; hvad de fem åren likväl icke förmått, var att verka en förändring 1 det vacl friska landskapet, ty det vax ännu lika ins tagande, då en vacker eftermiddag i Juni månad två resande stego ur diligensen vid dörren till Norlaws Vapen. De voro icke turister, ute på en liten sommartrip, ehuru de båda vore solbrämda och skäggiga. Den yngre såg sig omkring med ifriga, glada, forskande blickar så, som t1an ger på kära, välbekanta föremål. Fan såg på den hvita prestgårdsbyggninze,g; som nu mera knappt var skönjbar gexom den täta kronan på det stora päropwrädet; han såg framåt gångstis gen. Som ledde till Norlaws gärden; han kastäde äfven en välbekant bliek in åt hörnet, der den puckelryggiga Jacob, med sin röda mössa skjuten åt nacken, stod vid dörren till smedjan, Det låg i hans blick en helgning till allt hvad som omgat honom då han hoppade ned från vagnen och stod qvar, otålig, glad och lycklig, medan hans saker togos ned från, det tungt lastade åkdonet,