Aftonbladet – 12 december 1873, sida 3

lilla, sjofaiändiga dotter den ytterligaste grad al blygsel och harm då hon sjelf var ämnad att spela hjeltinna deri, Mhb han taga alltsamswanrsb utbrast hon halfbögt till sig sjelf isitt lilla rum, Hvyad bryr jag mig om pengarna? Jag kan ar. besa -jag vill bli guvernant, men jag vill inte nn mig till denne Huntley; förr vill jag dö! Och sedan Degirbs på detta sätt gifvit sitt beslut tillkänna, satte den stackars lita flickan ag på golfvet och grät sig mätt. Nedan började hon med ungdomens lifiga deltagande tänka på Cosmo, han, som lik. väl hade förekaSat dem hela. arfgodsat men som ingen tänkte på att löna derför. Huntley! — hvad hade Fanttey gjort dem för godt, att hennex jaor skulle tvinga henne — en motvillig Andromeda att offra rig kt detta obekanta vidunder? Desirbe Sprang App, stampade med sin lilla fot, slog ihop sina händer och lofvade si sjelf att ingen makt i hela verlden — ja, icke ens hennes mors befallning skulle förmå henne att lifva Hunileys hustru, Detta utbrott af häftighet kunde Desirdo gerna besparat sig; ty Ketty Logan fanns ännu ogift och olörlofvad, och hennes tankar voro ännu troget hos en vän, fjerran derifrån, hvilken måhända någon dag to.de kommas åter. Och i skogen, i sin kyja der borta i främmande, halfvildt and fanns Huntley. Särdeles trefigt hade han icke der han var, och på Melmar tänkte han föga, isen så mycket oftare ilade hans tans kar till förmaket i prestgården, der solen lyste så gladt och -der Kettz lågade sina unga syskons kläder, Jå han sista gången var der — den sjäenen fick han aldrig ur sitt minne. Hura många omsorger och hekymmer