Aftonbladet – 12 december 1873, sida 3

mor. tt tredje bret var till Desirge, Detta var af det vigtigaste innehållet och innefattade madame Roches plan för godtgörelse. 8e här hvad den skotsk-franska modren skref till sin unga dotter: Mitt barn Vi, som varit sä fattiga, hafva kommit till en stor rikedom. Hela saken är så besynnerlig som en roman och vi kunna aldrig glömma huru den har kommit i våra händer. Ack, min Desirge, hvilka ädla bjertan! hvilka högsinta, unga män! Oaktadt vår vunna lycka, blöder-mitt hjerta för den ädelsinnade Huntley, ty det är han som blifvit arflös. Måste det så vara, mitt barn? Han är långt borta; han vet icke att vifianas — han skall komma åter och finna sitt arfgods förenat Men jag har uppfostrat min Desirbe att älska ära och dygd — att vara lika ädelmodig som dessa Livingstones. Skall jeg väl säga dig, mitt barn, hvad som mest skulle glädja mitt Sn Vår stackars Marie har bortkåstat sin gällhet, sin fri et; hon-kan ej belöna någon man, hurp ädel han ock må vara; hon kan icke skänka gadtgörelse Ät dem, i hvilkas rättigheter vi inträda och hennes hjerta är alltjemt fästadt vid den förlorade äfventyraren, hennes make! Men min Desire är ung — endast ett barn och hår icke börjat tänka på kärlek ännn, Min söta flicka. behåll ditt lilla bjorta tyitt till deys att Huntley TiVingstöne hemkom! mer — din nor önskar det, Desiregel, Be icke på någoh, tänk icke på någon, förrän du sett den ädle Huntley. Detta är den anda godtgärnles du ven gifva — hyåd säger jag? — detid är enda sättet, hvarigenom jag kan bevisa mig ej vara otacksam. Detta Melmar, hvilket jag hade förlorat — ogh återvonpit, Ptan att veta det, skall delas mellän Marie och dig, då jag dör. Du kan inte gifva bonom alltsammans åter, men