Aftonbladet – 12 december 1873, sida 3

strumpor med en fit som tillbakavisade all erbjuden hjelp. Mycken tack; dessa skjortor äro åt min äldste son, Huntley; jag tycker mest om att få sy dem sjelf, ljöd hennes svar på Degirges anbud om hjelp. Tack, tack, min unga vän, men Cosmos strumpor äro intet passande arbete för edra emå fingrar.På detta och liknande sätt stängdes Desirge från sin önskan att äfven i de minsta fall få hjelpa till. Marget blef alldeles utom sig af harm, ifall den unga flickan företog sig att tvätta mrs Livingstones bästa teservis, eller gm det tycktes vara behöfligt, att scpa opp framför eldstaden. Nej, miss, ännu ha vi väl iete kommit derhän vid Norlaw att en gäst behölver lJamma med fingrarne, sade Marget i det bon tog borsten ur handen på Disergs. Slutet blef att stackars lilla Desirge fann sig dömd till en ledsam gysslolöshet ibland ständigt sysselsatta persormer och fördre? mina dagar med att ströfva omkring vid den gamla slottsruinen och på Tynes fagra strän: der. Sanningen att säga kunde ej heller Cosmo tänka sig något herrligare än att promenera der i hemnes sällskap och tala om hennes mor, om S:t Ouen, om sina re sor — om allt i himmel och på jord. Sch hargvida Cosmo verkligen var för nog, att Hågon fara kunde pppstt för hans hjertas lugn, återstår att ge. Pon ov Ce Desir6e hade emellertid ej varlt länge vid Norlaw, då bref anlände från madame Roche, ett till fra kfartha, kort, men upptyldt af de varmaste tacksam etsöbetygelsör för hennes godhet emot min lilla flicka; ett annat bref var till Cosmo, i hvilket han så ofta kallades mitt barn och iain vän, att han kände sig både glad och förlägen vid att visa det för sin allvarliga, flärdfria