Aftonbladet – 11 december 1873, sida 3

LAIRDEN AF NORLAW , Mrs Oliphant. Jo, det finns en ung flicka der, en guver nant, sade Jacob — om det kostade mig aldrig det, så kuvade jag inte säga hvad som fattas henne nu på sista siden. Vacker är kon just icke och hvad vett heträffar så — så för man aldrig fäkna på sådant hos fruntimren.. Fransyska är hon också, men det gör detsamma, för jag står öfver fördomar i den vägen. Hvad jag ville säga, är-att flickungen der påminner mig om en annan person, fastän han inte kommer henne närmare, än en nyponblomma liknar em törnros, Jag är sjelf icke lätt intagen, hvilket kan finnas deraf att jag, som han erfarit så mycket i den vägen, ändk icke är en gilt man och väl svårligen heller lär blifva det — men för er, herr Cosmo, kan jag gerna yppa det — jag var sjelf nära deran att bli betagen i henne. Cosmo blef eldröd af vrede, men på samma gång hade han svårt för att ej utbrista i skratt. Hur vågar ni? utbrast han slutligen, men föll nästa ögonblick i det häftigaste skratt. Den puckelryggiga cyklopen vände sig tvert till honom, rätade ut sig så mycket han förmådde och vred den röda toppmössan tillrätta med en hotande åtbörd, på samma gäng som i ögat en bister skalkaktighet tittade fram. eVågar! upprepade den vanskapliga frun timmerskarlon, tänk på hvad ni säger, unga 9) Ba Å. B, n:r 218—9225, 227—921, 228—287, 230-—254 206—272, 2714-283 och 286,