Aftonbladet – 11 december 1873, sida 3

Hon bör vara gammal nt, fortfor Jacob vårdslöst; qvinnor äro så klena sgtackare; — allting tar på dem, Deras fägring är just lika dagsländans; — sädana som jsg står länge bi. Hon är således snart här? Jag kan väl tro att hon mins föga nog af Melmar och allt folket här omkring. Jag står öfver alla fördomar och torde hända att fransmännen i två eller tre fall äro mera upplysta än vi — jag vill inte neka till det — men inte skulle jag vilja uppfostra barn i ett främmande land. Jaså; herr Cosmo fanu henne således sjelf? Ni är allt en klok yngling, om jag får säga! Och hvad skall ske, då hon nu kommer hem ? Att hon blir egarinna af Melmar, som hon alltid har varit, svarade Cosmo något högdraget. Men hvad skall det då bli af den gamla familjen — far och son, för att ej nämpa båda döttrarna och gamla mostern? anmärkte Jacob med ett vresigt leende. Sålunda kommer det väl då att ramla öfver ända med dem. Anfäkta sådant spektakel! men jag är inte den som vänder kappan efter vinden; sällan bedrar jag mig också — derför råder jag er unge herre, har pi nå... gra tankar åt det hållet, så slå dem ur hågen. Ni må skrifva ihop verser i hundra tal, men om unga lairden här har godt öga till henne, så för han henne allt ! Den saken rör hvarken er eller mig! utbrast Cosmo, ånyo förbittrad. Men iå Jacob skrattade och listigt tittade på ho. nom, fann ypglingen det alltför retsamt och äfven förvämande att längre stå ävar och språka med sin förargliga barndomsvän och gick hastigt bort. Detta var samma dag som fru Martba gjorde Desirge sitt besök och Cosmo kände sig oroad och lifligt ia tresserad för utgången af sin mors inbjudning,