Lördagen den 30 November: — — All: äro friska och raska undantagandes jag, son har känt mig något opasslig. Far tycker att jag ser mycket dålig ut, men jag ka sjelf icke käåtna något slags sjukdom. V tro fortfarande full! och fast, att om vi fi behålla fartyget och intet missöde skull drabbaEoss, så lefva vi nog öfver denna vin ter, men om motsatsen inträffar, då tyckes de: oss, att utsigterna äro mycket mörka — —. Tisdagen den 17 December: I dag är det 362 graders köld, bvilket är den största. vi hittills ha haft. På eftermiddagen voro vi på däck och höggo litet ved; vi skulle då också börja bära litet ved om bord från land, men när vi hade varit en omgång, blef det så kallt, att fötterna voro nästan bort domnade af bara köld. Tisdagen den 24: — — I dag ha vi firat julafton så godt, som vi i vår belägenhet kunnaha det. Det är dock någon saknad för osg, att vi ha så litet proviant och i synnerhet bröd; det faller sig något knapt för oss att blott kunna ha en skeppsskorpa om dagen. Vi kunde haft mer bröd, om icke besättningen — som hufvudsakligen bestod af råa Balsfjordfinnar, hade kasiat så mycket bröd öfver bord under loppet af sommaren, hvilket vi nu fått veta af kocken, Då de icke hade ranson på bröd, så ville de icke äta den mindre beqväma delen (nemligen nedre delen) af skeppsskorpan, utan de kastade den då hellre öfver bord än de buro den på ett fat till rummet, såsom far hade bedt dem om. När han kom hem i fjol, hade han 8 eller 4 tunnor med bitar och underdelar af skeppsskorpor, Vi se dock icke klaga, utan tacka Gud för hvad vi ha, ty vi lida ingen nöd. Juldagen: Hela dagen ha vi hållit helg. Tiden har för det mesta fördrifvits med att läsa i de få böcker, vi ha, och skrifva och gona oss så väl som omständigheterna tillåta. Nyårsaftonen: :Gud gifve, att den tid, som vi äro tvungne att vara här på det nya året, ville gå så fort, som de 3s månaderna på det gamla! Vädret har under denna tid varit godt med stundom sträng köld. I Oktober var medeltalskölden 10, i November 20 och i December 25 grader. — Det 2 Ja nuari anbragte Tobiesen en ventil i kajutskylightet, hvarigenom fuktigheten i kajutan upphörde. — Den 14 var kölden 39a grader. — Den 22: Vår kost bestär nu af en skeppsskorpa och en middagsmåltid för dagen, och så länge vi kunna ha det så, svälta vi icke ihjäl — —. Den 31 Januari var kölden blott 2e gr. — Nu börjar det på allvar bli knappt om maten, ty vi måste inskränka oss på alla möjliga sätt, så att den skall räcka tiden ut, och vi kunna icke lita på att få någon björn; utsigterna äro nu mycket mörka, -Den 11 Februari fingo de skjuta en stor björn... Den 13 sågo de solen igen. I sintet af Febrnari blef Tobiesen sjuk i ena foten och nödgades derigenom intaga sängen. Onsdagen den 5 Mars: — I dag är far tyvärr mycket dålig, och foten har svullnat upp synnerligen mycket; det ser nästan ut för oss, som om döden skulle ha utkorat ho nom till sitt byte, och sjelf är han af samma mening. Han är icke blott sjuk i foten, utan i hela kroppen med stark hufvudvärk. Gud bjelpe oss, om han skall falla ifrån; vi behöfva så högeligen hans hjelp i råd och dåd. Måndagen den 17: —I dag är far tyvärr så dålig, att det ser ut för .oss, som om han icke hade många dagar qvar att lefva; sjelf börjar han bereda sig på döden och styra och ordna allt till vårt framtida bästa. Förutom den plågsamma foten, har han äfven fått hufvudvärk, värk och plågor ialla lemmar, och matlusten har han alldeles förlorat, —3 I Mars varierade kölden från 6Vs ända till 38 grader, I medeltal var den 22 gr. Den 13 April fingo de åter en björn. I dag är far mycket dålig, och han har nu förlorat sin regelbundna andedrägt, och han kan ieke äta något slags mat; tandköttet har svullnat så mycket, att det ligger som stt täcke öfver tänderna — —. Tisdagen den 29 April. I dag kl. Ya 11 3, m. uppgaf far anden under en kramrycking. Under det långa liggandet har far itnjutit den omsorgsfullaste skötsel dag och natt, och ingenting har i något afseende sparats för att rädda honom. Dett intygas ff mig, hans son. Jakob. Dagboken är här afbruten till den 24 Maj. fartyget hade under tiden fått en läcka, och le tre blefvo nödsakade att sätta upp ett ält på land och flytta in i det. Den 24 Maj: Hela dagen ha viarbetat! ned tältet, som nu är så nägorlunda färdigt, : tt vi kunna flytta in i det; som fartygetsl: äcka likväl icke tilltager särdeles mycket; å stanna vi ännu några dagar qvar ombord. Skörbjuggen bar nu nästan fått makt öfver nig, och i afton är jag så eländig, att jag .nappt kan ståpå fötterna. Döden här är iss, då vi icke ha något slags hjelpmedel, ch han har redan satt sin stämpel på nitt ansigte. — Bästemannen Ole P. Moe ar öfvertagit att föra dagboken. — Den 6 Maj lemnade de fartyget och flyttade in ältet, men fortforo dock att pnmpa ombord. Fredagen den 6 Juni, ... Jag (nemligen ästemannen) kan intyga, att Edvard stunom är en olydig gosse; men hvad nedan tående angår, känner jag icke till det, ty ag var ute på arbete; men jag tviflar icke å sanningen deraf.(Här har sonen Jakob enhändigt skrifvit:) I dag vill jag skrifva ågra ord om min nära förestående död. På anningen behöfver man icke tvifla; ty doven öfver all orättvisa och lögn står klar ör mitt ansigte. Jag ligger nu här som en sazarus och förmår knappt röra eller vrida å min eländiga kropp, och hvar och en kan og förstå, huru mina sista dagar skola bli, m jag icke kan få behöflig hjelp. På mina amrater kan jag (icke?) klaga, ehuru Edåard Eriksen ofta är obillig mot mig, när an råkar i sitt dåliga lynne, och det är annerligen tungt att höra sådana ord som: kältring, förtjenade icke att hjelpas o, . v.; men för öfrigt har han varit temligen ra och har hjelpt mig efter förmåga; om an fortfarande skall göra det, kan jag ej ,edöma, men i dag är han dock illa stämd AT a