LAIRDEN AF NORLAW , Mrs öitykan t. Med det föraktfullaste hånlsende Desirce någonsin kunnat tänka sig, såg han henre rätt i ansigtet. Haps min sade lika tydligt som ord skulle förmått: Hvilken annan orsak än denna, skule kunnat förmå mig att visa den ringasto upp märksamhet för er? Desire hade ingen kärlek för honom, men kon trodde att hon en göng haft det och hans .hän fyllde hennes hjeria med bitter harm, Ni är oädel! utbrast hov med lideleefn!l häftighet; att först bedraga mig och sedan håna — fy! Skall äfven jag ou häna den gom är sniken nog för attsöka booraga och förorätta en stackars enka? Nej, act vill jag inte -göra, tillade hon och vände mig Äter till Melmar. Hade ni inte helx tiden vetat hvem jag är, skulie jag af in; nersta bjerta ha tackat er ecch min mor skulle aldrig, aldrig kunnat göra dem skada, vilka varit goda emot hennes Desire, men nuv. är det ofrid oss emellan och jag gär. Ferväl, monsienr! Ni tänkte aldrig vara vävlig emot mig, ni tänkte blott bedrags mig — ack, jag hade orätt som kunde tala om tacksamhet — farväll Evad menar du? Hvem har bedragit dig? utbrast Joanna i det hon sprang fram och temligen härdt skakade Desirces arm Säg vent ut hvad du menar. Jag är al deles vise på att det är ban som har oräut v) Ba A B. nr 218-225, 227—231, 283-—237, 2B39— 254 256—272, 214-283,