ty hvar och en i detta hus började nu inse att något allvarsamt hotade husets bestånd. TJUGUFEMTE KAPITLET. Ni frågar om någonting händt!. sade Jacob i en viss vårdslös ton; hvad i al verlden. skulle kunna hända på en sådan plats som Kirkbride? Ingenting händer här, så vidt jag vet, utom att folk födes, gifter sig och dör — händelser, inte just mycket att tänka öfver, fastän jag visst intepåstår att de ej äro ett oundvikligt ondt — nej, herr Cosmo, jag har föga att förtälja er. Inte ens rörande reformbillen? sade Cosmo. Glöm inte att jag har varit utomlands och inte vet nlägot at hvad ni företagit er här hemma. . Billen, ja! — den kunde vara rätt bra nu så länge, sade Jacob och blinkade me. nande; men-för de politici, hvilka kalla den en slutlig mesyr, ger jag inte så mycket som så! och dermed knäppte Jacob föraktligt med fiograrna. Den har inte verkat så stor förbättring. som vii vår lättrogenhet väntade, tillade han efter en kört tystnad, medan ett uttryck af brutal humor spred sig öfver bans fula, grofva ansigte; vi stå just nästan på samma punkt som förut, kan jag säga er, unge: herre. Nej, nej, det är likväl skilnad, sade Cosmo med ungdomlig hänförelse, siielan att vara on fri man med medborgerligålfättigheter och att vara en slat. Jacob bligade pä ynglingen med sitt enda öga. Ja, detta är allt hvad säna herrar som nitro er veta, sade den gamle cynikern med ett visst förakt och med mycken tro på sin egen öfverlägsenhet; men ni skall få bättre begrepp med. tiden. Det finng ea-slafklass inom :hvart-samhälle, det