Aftonbladet – 9 december 1873, sida 3

och jag tycker det är skara att Oavald skall sitta och tiga, ä8 Nan borde tala, men det mä vara hur som helst, så tåljag inte att du ser så der på pappals Och dermed giek. Joanna emellan Melmar och sin uppretade unga vän, sköt undan Nesirg3s, men höll henne fast på en armsalängds afetånd. Melmar lade händea på dotterus axel och drog henne lugnt ät sidan. Låt 088 få böra, hvilken upptäckt som ni har gjort, mademoiselle, gade mr Huntley; shvem är cr mor?, Vid deona fråga, framställd med den ytterligarte köld, flammwade Desirba för ett ögonblick upp af hättig vrede, men nästa inut fattades hon af en outsäglig förfäran t hor möjligen hade bedragit sig om dera. Kanske visste de icke sanna förhöllandet — oet hon som gjorde sig skyldig t som ati öka deras olycka och biusrheten af deras ruin gencm orätt yllningar. Desirbe teg och kaztade m blick på Melmar; han bötrak po mea sin vanliga förstulna vVvakist, der han satt, upphettad och röd, och ned sina buskiga ögonbryn öfver de ie, kattlika ögonsp. Hon såg på ho nom med en osäker, nästan bedjande blick — gjorde hon honom orätt — hade han må handa icke vetat det? äval; lit oas höra hvad ni vill, made moiselle, sade Melmar med allt större sö herhet, då han säg avt den unga flickan var bringad ur fattningen; jag känner inte synnerligen till ert land. Hvem var er mor? Detta rör oss inte aärdeles så vidt jag kan se, men i alla fall ber jog exv — lät osa få öra det. Oswald, min son, kan du inte beagna ditt inflytande? Vi äro alla nyfikna att få höra lösningen på denna gäta. Oswald hade emellertid redan gifvit kel ti