Aftonbladet – 8 december 1873, sida 3

, straff och i stället låta honom få försona sit brott med böter. Vid förra rättegångstillfälle uteblef svaranden, och rätten beslöt då, att bar skulle genom hemtning inställas vid det derpi följande. . Pålsson hade dock funnit det klokare att frivilligt inställa sig än att transporteras på fångsskjuts, och han uppreste derföre till hufvud. .Istaden för några dagar sedan och infann sig i domstolens sessionssal. då målet påropades, till. Jlika med allmänna åklagaren, stadsfiskalen P. W. L. Gilljam och kommissarien F. Kjerrman, hvilken sistnämnde i egenskap af kommissionär inlemnat den falska handlingen. Hr Kjerrman berättade, att Pålsson. rest upp till Stockholm strax efter det högsta domstolen fällt utslag i ofvan nämnda mål och då såsom vanligt uppsökt sin kommissionär hr K. för att rådfråga denne, huru han skulle bära sig åt för att möjligen slippa från fängelsestraffet. Hr K. hade då rådt honom att försöka den enda utväg som fanns, eller att ingå till K. M:t med en nådeansökan, och erbjöd sig att uppsätta och inlemna denna handling. Derpå gick Pålsson in och lermnade fullmakt ifrån sig.! Innan de skildes åt, uppmanade hr K. emellertid sin klient att göra allt möjligt för att försona sin motpart, B. Svensson, på det att denne måtte förena sig i den framställda nådeansökan. emedan det annars vore att befara, att K. M:t ej funne sig kunna fästa något afseende vid Pålssons begäran, helst högsta domstolens ledamöter enhälligt fast. ställt hofrättens utslag. Härpå hade Pålsson ej svarat ett ord. Sedermera hade emellertid den i fråga varande ansökningen från Svensson ankommit i ett med dennes namn undertecknadt att han handlat i god tro och ifullkomlig öfver tygelse om. att handlingen vore riktig, tagit befattning med densamma, och anhöll att blifva från målet skild. . Såväl ofvan nämnda bref som ansökning förevisades nu svaranden, men denne förklarade bestämdt, att han icke kände till ännu mindre skrif. vit eller afsändt någon af dem. På fråga af domstolens ordförande, hvem som annars kunde hafva skrifvit den falska handlingen, insinuerade han. att hans motpart och svåger Bengt Svensson gjort det för att sålunda blifva i tillfälle att än ytterligare skada honom. En mängd bref, skrifna af svaranden till K., förevisades nu vid rätten, och Pålsson gjordes uppmärksam på, att handstilen i dessa påminde ganska mycket om den, hvarmed den med Svenssons namn undertecknade nådeansökningen var nedskrifven. Detta ville emellertid ej Pålsson gå in på, ehuru han sedermera medgaf, att den troligen ej vore skrifven af Svensson Self, ehuru denne kunnat låta någon annan renskrifva densamma. Åklagaren begärde fjorton dngars anstånd med målet och yrkade att Pålsson skulle förklaras ag att träda i häkte, helst det i ett bref från kronofogden i orten blifvit upplyst, att P. hölle på att realisera sin egendom för att, som det ville synas, vara i tillfälle att när som helst lefna landet. Den som har en sådan förmögenhet som jag. jag eger minst 150,000 rdr, han löper, min lif själ ingenstädes, inföll svaranden, en äldre man med ett temligen drygt utseende. -Jag bestrider alltsammans och vill höra hundra vitnen på att kronofogden skrifvit osanning.Efter en stunds öfverläggning förklarade dom stolen, att allmänna åklagarens begäran ej för närvarande kunde bifallas, och uppsköts målet på fjorton dygn, då svaranden skulle vid hemtningsäfventyr vara tillstädes. (Dp. B.) — Det stora tjufmålet i Norrköping förevar i lördags ånyo inför rådhusrätten och i närvaro af en menniskomassa, som till ng fylde salen, hvarvid, utom de förut tilltalade, voro närvarande fyra af de å landet boende fem köparne samt två af de fyra nya, hvilka man lyckats upptäcka. Dessa fyra äro: en enkefru, boende vid S:t Persgatan, en handlande vid Hospitalsgatan samt tvenne andra handlande (den ene nyligen bosatt i staden, men nu på landet) eller deras biträden, Mot f. d. drängen Cederberg lyckades man denna gång — dels genom vitnen, els genom andra omständigheter — få så pass bindande skäl, att han förklarades skyldig genast träda i häkte. — Pliktfälld skeppsbefälhafvare. Sundsvalld: 2 Dec, På begäran af advokatfiskalen i kom merskollegium, hade konungens befallningshafvande i länet förordnat kronoombud för att ställa sjökapten C. Malmros till ansvar för det han fört här hemmahörande briggen Bore, från Antwerpen till Para i Brasilien, utan att dertill vara berättigad, då han ej är första klassens sjöka ten. ronoombudet, kommissarien BE. W. Hell; man, hade till i dag uttagitstämning å hr Malmros och dömdes denne, för det han ej ställt sig gällande lag till efterrättelse, att böta 300 rdr till treSkiftes emellan staden, kronan och advokatfiskalen. — Dömda bedragare. I Sydsv. Dagbl. läses Vid norra Åsbo häradsrätt har en process läng pågått mellan landtbrukaren C. Wendt, kärande och urmakaren Schelin från Hessleholm samt landtbrukarne Sv. Rundberg från Finja och Nils Larsson från Åstradtorp, svarande, angående bedrägligt förfarande vid en egendomshandel den ; Febr, 1873, då nemligen falskt köp upprättats mellan de sistnämnde om utsockne frälse hemma. ret JM 1 Åstradtorp; som egentligen tillhör hr Wendt på Gustafsfält. Den 24 Nov. föll dom il: letta mål. Svarandena dömdes att i följd af de pplysningar som i målet förekommit, hvar för sig indergå ett års straffarbete, samt i fem år vara medborgerligt förtroende förlustige. Derförutan lömdes Rundberg och Nils Larsson att för hemridsbrott, i det de påskdagen 1872, sedan Nils Larsson var lagligen vräkt, satt sig i besittning Vv hemmanet och Nils Larsson dit inflyttat, samt itdrifvit dess af Wendt antagne arrendator Ludig Nilsson, härför hvardera undergå sex må1aders fästning, hvilket dock med -:hänsende till redan ådömdt la ae nedsattes ill tre månader. Vidare skola svarandena genensamt eller hvilkendera gälda gitter, ersä Wendt 300 rdr om året ifrån den 25 Mars 1871 ill dess Wendt kommer i besittning af egendonen samt betala FR PAT Eg gr till Wendt och ersättning till alla uti målet afhörda ritnen. m———————— Oe