— Dramatiska teatern. Efter att ännu en gång hafva sett den, återkomma vi en ligt löfte till en närmare redogörelse för den ena af denna scens sista nyheter: Mel: lan bröderne, kkådespel i en akt af Edvard Bäckström. Genast af första blicken på affischen får man klart för sig att der handling här framställes är ett stycke af den stora tragedin, som utspeltes mellan Gustaf den förstes båda äldste söner. Stycketbörjar med beskrifningen af huru Erik mottagit en underrättelse från Johan om att den gamla kungen förbannat honom samt med skildringen af Johaus säkerhet atthaf va kommit kronau närmare och hans glädje deräfver, Emellertid återkommer Erik, i trots af fadrens förbud, för att söka försoning med depne, men träffar i stället för honom Johan, hvilken inflyttat i konungens forna rum, firande en nattlig fest i sällskap med ett par trogna tjenare och en ung flicka, hvars kärlek han genom svek vunnit, Mö tet mellaa bröderne, till en början förtraendefullt å Eriks, tyuoget å Johans sida, sätter småningom begges passloner i brand, så att de sluta med öppen fiendskap, då det tillkännsgifves att den gamle kungen kommer, hvarvid ljusen släckas och Johan med sina vänner skynda bort. Kungen koruaer in, spelande på luta och dertill veciterande en, romans om herr Gösta och hans berg ter, för hvilka han dock ger Cuyd äran. Frik, som stannat inne, röjer sig genom sina sårar, men tages I nattens mörker af federn för Johan ochuUppmanas att I fadrens-ställe bedja för sin vilseförde broder, d. v. s. för sig själf, Han beder en brivnande bön och efter Aeax slut gilver han sig tillkänna för fadren, hvilken hjuder honom sin famn. Jojan öppnar i detsamma dörren, men tumlar tillbaka af häpenhet och förargelso öfver svikna beräkningar. ; Handlingen är, såsom man ser, temligen enkel och kskpav aträngt taget både början och sjäv iKollisionens grund ligger nemliam Bagt borta i tiden för skådespelets. början och den försoning, som slutet erbjader, är en lösning af striden mellan far och son, hvilken man blott hört omtalas, ej på den mellan bröderna, till hvilken man varit åskådare, Het är denna omständighet, som eftevlomnar intrycket af bristande tillfredeställelse och bedragen väntan. Stycket åses dock med ett odeladt intresse och innehåller flere moment af dramatisk effekt och vacker lyrik. I detta seeare afseende utmärka sig i synperhot de af Johan reciterade verserna, hvilka äro en imitation af ett latinskt skalde stycke, det berömda Basia, som i medlet afl femtonhundrataletaf delärde och kildadelästes med förtjusning. Af öviginalets: Centum basia centies, saulve basia millies etc, är efterbiidningens omqväde: Hundrade kyssar bandra gånger, tusende kyssar tusen gångera ste till och med en ordagrann öfversättning. Att den rikt rimmade versen i öfrigt är behandlad med stor talang behöfver knappt anmärkas, då duyt äv fråga om en sådan virben I detia afseende som Bäckström. Hvad karaktersteckningen beträffar, synes 88 — det historiska momentet alldeies oafedt — Erik med sin vekhe4 och rikedom på vexlande aftekter kara den klataste. Joran är allt igenom tecknad som en svekfoll änkmakare, från hvars läppar man kysppi kan tänka sig den eldiga dityrarsten sjuncen med någon sanning. AR gamle kung Fösta är en vacker pöckoral on, eom alltid nåste göra iatryck på en svensk publig. 20 frige ära mer eller mindre fyingda, l Xx rt Q Mm XR uu si sr