I skadliga för disciplinen. Armen bör icke I taga del i politiska strider, utan helt enkelt . upprätthålla ordningen. General du Barail t) tillade, att i den nuvarande nationalförsamti lingen fanns ett tillräckligt antal kompetente officerare för militära diskussioner; dessutom i skola alla officerare bemyndigas att gifva 1 Jarmeutskottet alla nödiga underrättelser. Krigsministern sade, att han derföre var emot valetaf officerare såsom deputerade -loca ville motsätta sig hvarje amendement, -I som tillät officerare att uppträda såsom kan-l. s I didater till en plats i församlingen, på vilkor ;latt de begärde, afsked från sin post inom -larmån. Marinministern (amiral Dampierre IT Horaoy) förklarade, att han fullkomligt ;linstämde i de åsigter general du Barail ut;I talat. Utskottet skulle vid nästa session il fatta ett definitivt beslut rörande förslaget. b ;I Striden mellan statsmakten och det ka I tolska episkopatet fortgår i Preussen meå ;Joförminskad häftighet. Från Posen medde ;!lag, att kretsdomstolen derstädes dömt erke-: (biskop Ledochowski på grund at olagligt -Itillsättande af prester till 7000 thalers bö ter eller fem ärs fängelse. I Trier bar :krestsdomstolen för samma slags förbrytelse Idömt biskop Eberhard till 3600 thalers bö f Iter. Biskopen i Paderborn har för samme I förseelse dömts att betala 2500 thaler. ErkeTbiskop Ledochowski har, så vidt man vet. licke besvarat regerisgens uppfordran att frivilligt nedlägga sitt embete. Detta är dför öfrigt icke första gängen som en erke: biskop af Posen blifvit afekedad. För mer än trettio är sedan råkade en af Ledochow skis företrädare, etkebiskop Martin vor Dunin, i en konflikt med preussiska regeIringen, som hade till följd att han blef insatt i fängelse på fästningen Colberg och icke sattes på fri fot förr än han lofvat att ! lyda statens lagar. Skilnaden är att deans tilldragelse stod mera isolerad och mera hade karakteren af en personlig tvist mellar konungen och biskopen; striden mellan der nuvarande preussiska regeringen och erkeJbiskop Ledochowski är åter blott ett mcIment af den allmänna strid mellan stats I Imakten och det ultramontana prestvälde:) som nu pågår. En tysk tidning betecknar I Ledochowskis afsättning såsom ett Weis Isembourg i den verldshistoriska strid, som I Tyskland går till mötes, och tillägger, ati Idet, att döma efter alla märken, icke kom mer att stanva dervid, utan att flere dy lika katastrofer förestå, emedan i hela tyIska riket icke finnes en enda biskopsstol som icke innehafves af en fiende till staten Det tros allmänt, att erkebiskopen äfven efter fIsin afsättning ämnar utöfva den myndighet. som förlänats honom af påfven, och att hare kolleger, som hotas af samma öde, likalede: ba beslutit att det oaktadt fortsätta sir l verksamhet. I så fall torde regeringen: ställning blifva rätt betänklig, och det kar blifva henne svårt nog att häfda sin myn dighet. Från Posen skrifves t. ex. til Preussische Zeitung i Berlin, att stämninger bland dervarande katolska befolkning. är yt terst hotande, och att det skall blifva svär att upprätthälla ordningen utan utomordsnt liga åtgärder. National-Zeitung menar dock. att denna framställning är i hög grad öf verdrvifven, och att man hos befolkningen ! provinsen Posen icke finner något spår tilll: fanatisk upphetsning. Centerpartiet i Preussisk: deputeradekammaren har unde: sina chefer Windthorst, Reichensperger och Mallinckrodt åter ställt sig i spetsen för ett liberalt förslag, hvilket, likasom de: förra angående införandet af allmän val rätt, har försatt det nationalliberala partie: i den obehagliga ställningen att se det parti hvilket det eljest bekämpat som reaktionärt. taga initiativet till reformer, som det emot sin vilja åtminstone till en del måste under stödja, om det icke vill blifva sina grund satser otroget. I mötet den 3 deunes in lemnades ett förslag af deputeraden Ber 4 nards om upphäfvande af stämpelskatten på II tidningar, af hvilken anledving en liflig År diskussion utspann sig. Sedan den liberale deputeraden Schlieper på ironiskt sätt hade yttrat sin glädje öfver, att medlemmarne af centern trots den påfliga encyklikar omvändt sig och blifvit uppriktiga vänner af pressfriheten, erhöll Windthorst ordet och utgöt sig i ett skarpt anförande, i hvil-F ket han i synnerhet uppehöll sig vid deta li regeringen utölvade iaflytandet på den in IF och utländska pressen. Windthorst påstod. att de stora inkomsterna af konungens all Hannover konfiskerade, privata förmögenhet a (den så kallade Welfenfond eller Repti lienfond) användes att leda pressen i der riktning, som Bismarck önskade, att pressen nästan var monopoliserad i regeringcens händer, i det både inom och utom Preussen skrefvos en mängd tidningar för regeringens räkning, utom att åtskilliga tid. ! ningar efter öfverenskommelse mäste hållal2 flere spalter öppna för regeringsmeddelanden, att till följd deraf icke någon oberoende press existerade i Preussen och attlei regeringstidningarna. Pressreptiliefondens verkningar — fortsatte Windthorst — spå-1!a ras äfven utom Tyskland; de framträdde t.B (ex. mycket tydligt i Wien, och det skullela vara mycket intressant, om man kunde få ll: närmare upplysningar angående underhand st lingar, som förts för att köpa Neue freielde Presse.: Alldeles det samma är förhållander ja med afseende på England, Frankrike och ita Italien. Man har försökt att i London jemte i de beskickningen upprätta en pressreptilie m hyrå. Detta har icke lyckats, men deremo: va har man i Berlin upprättat en pressbyrk för de dessa länder, Jag vill icke tala om, hvadtr korrespondenterne för de mer betydande bla ui den i utlandet med afreende på underrättel-ho ser hafva att tacka de samtal och arrange-fo! ment, som försiggå i Wilhelmsstrasse; jag) m: vill blott fästa uppmärksamheten på, att delhv här i Berlin utkommande Deutsche Nachrichten äfven utkomma och spridas på engelska och italienska och att det existerarsä en liknande fransk korrespondens, som spri så des i Frankrike, Häremot voro icke något! til att erinra, om dessa undeyrättelser vorojme objektiva och tillförlitliga, men just motsat sir sea är förhållandet. Allt detta kostar na-lin, turligtvis ofantligt med penningar och dessa!en penningar tagas utan någon kontroll frånter reptiliefonden. Jag hoppas, att vi vid ettiFr annat tillfälle komma att underhålla g3s.) th Windthorst gjorda derjemte en spefull an-för tydan, att det förmadligen kommit närmare be order frän Varzin med afseende på föreligsig gande lagförslag. eft Finansministern Camphausen (rikskanslerng! ad ställföreträdare inom kammaren) svaradejkba blånd annat; Den föregående talaren börtil -— sitt föredr: med att uppfordra till en svi ördomstri och lugn dilskusiion:; men jag) minng mif sällan inom landtdagen ha hört en! ett mera lidelsefullt tal än det nyss hållna. ocl I fråga om statsregeringen vill jag endagt ige anmärka, att interpellationen ova, kuxuvida jar någon ordar kommiv fråg Varan, lindrigast!är sagdt icke var Dödlig; vidare måste jag med hv bestämdhet tillbakavisa talarens påstående, me att regeringen använder penningar, af hvilka ås! bon endast med orätt är i besittning, för ett fall från högern.) Hvad fogerlggeas led-fetö bing ar prexben ongär, Vill jag icke inlåta doc mio näirrmhara NÅ donna nnntkt Tatt burueda lf