inlandssträckor med ett utprägladt nät af djupt inskurna dalgångar. Dessa distrikt, hvilka innehafvas af en driftig befolkning, som på flera ställen har bredt ut sig ända upp emot. riksgränsen, äro onekligen ännu icke på långt när så tillgodogjorda, som de naturliga förhållandena tillåta. En jernbana öfver den skandinaviska halfön, hvilken ledde ned till innersta delen af någon af fjordarne i Tromsö amt, skulle sålunda på norska sidan, och det i flera mils längd, löpa genom bebygda och för vidare utveckling lyckligt lottade distrikt, i hvilket afseende denna trakt utgör den starkaste motsats till inlandstrakterna söder ut, der inlandet tränger i hop sig till en smal kustremsa, fjordarne skära djupt in i fjellkroppen och de från dessa inåt löpande dalsäckorna ofta skjuta in som trånga fjellremnor, för att efter kort lopp och med hastigt stigning sluta i högfjellet. Men hrtill kommer äfven, att Tromsö amt är omkransadt af en rad af öar, mer rikt och egendomligt utpräglad än på något annat ställe längs landets kuststräcka — en örad, som lifsär en betydlig folkmängd. och till hvilken amtets vigtigaste intressen, fiskena, anknyta sig, Tromsö amt ligger också mer än någon annan traktcentralt tillförde stora fiskena — mellan Lofoten på ena och Finnmarkenjpå andra sidan. Icke heller bör Andöns stenkolslager i sammanhang härmed alldelez lemnas ä sido, Väl äro deförberedande undersökningarna der ännu icke så afslutade, att man af dem kan draga fullt afgörande slutsatser om fältets omfång och en lönande brytning. Men det påstås dock, att det i betraktande af de för handen varande data är allt skäl att autaga, att fältet der i ep nära framtid måste bli bearbetadt. Slutligen har man äfven åberopat, att här ligger äfven stiftets största handelsstad, Tromsö — för närvarande tillika den vigtigaste centralpunkten för de intellektuella intressena inom detsamma — med en driftig, bildad och förmögen köpmannakår. Det är för öfrigt klart, att riktningen för en bana öfver halfön från Botniska viken till den inre delen af någon bland fjordarne på sträckan längs utåt Nordlands och Tromgsö amt väsentligon mäste bero af de svenska intressena, likasom äfven initiativet till en sådan anläggning i alla händelser måste förutsättas skola utgå från svensk sida. Vore det endast fråga om att sammanbinda det sven ska Norrland med närmaste isfria hamn via det nordliga Norges vestra kust, skulle det förmodligen vara mesta skäl att draga hela banlinien längre mot söder. Den skulle derigenom komma att genomskära de sydligare trakterna af det svenska Norrland, der sannolikt långt gynnsammare vilkor måste finnas för en ytterligare utveckling, i synnerhet hvad jordbruk och boskapsskötsel beträffar, än händelsen möjligen kan vara i de mer nordligt: belägna trakterna. Men banan skulle i detta falls — yttrar den i hög grad sakkunnige författare ), ur hvars framställning jag har tagit mig fri heten att ätergifva innehållet — egentligen bli en lokal norsk-svensk bana, och om också en sådan naturligtvis måste autagas i hög grad kunna befordra de särskilda, mer eller mindre lokala norska intressena. kunde det dock vara skäl att hysa något tvifvel, om den norska statsstyrelsen skulle i en nära framtid se:.sig i stånd att till skjuta de nödvändiga penningmedlen till li niens upparbetande på norska sidan under en tidperiod, då i denna riktning så utomordentliga och dertill ständigt växande anspråk framställas. Helt annorlunda skulle saken deremot i detta afseende sannolikt arta sig, om den projekterade banlinien anknötes till det finska jernvägsnät, som i en nära framtid mojligen kan väntas skola afslutas upp emot Haparanda. I detta fall skall linien öfver halfön otvifvelaktigt kunna få en helt annan betydelse än såsom blott och bart en lokalbana mellan de båda brödrarikena. Den skall nemligen då kommas att bilda den sista afslutade länken i ett vidt utgrenadt internationelt nät. Ja, här bar man åter kommit in på de, såsom det onekligen fyckes, fantastiska luft-slottens område. Möjligen ligger dock äf ven realiseringen af denna plan närmare, än vi nu tro. Det finns nemligen en omständighet, som kan gifva någon anledning till en sådan förhopping. Den tid ligger icke längre tillbaka, än att de flesta ännu minnas den, då kommunikationen på dessa af lägsna trakter till och med på den hela året om öppna vägen — hafvet — var så tarflig, att man nästan kunde säga, att landet norr om polcirkeln under vintermånaderna var afstängdt från den civiliserade verlden. På den tiden betraktades tillvaron der uppe såsom någonting så fasligt, att man knapt kunde förstå, huru någon förmådde uthärda den. Nu färdas ångfartygen till och med under dena mörkaste vintertiden fram och tillbaka på Tromsös och Finnmarkens fjor dar, telegraftråden är spänd öfver de vilda ödemarkerna, och i städerna och på han-. delsplatserna nere vid kusten fortfar denl lifligaste trafik året om. Är hela det ma teriella lifvet der uppe i stånd att äfven under en längre framtid bära en jemförelxevis lika snabb utveckling, som de senastel att tvifla på, att det med tiden skall framställa sig såsom en praktisk fråga, hvarest : man skall söka linien för den fjerde och:nordligaste af mellanrizesjernbanorna. af ar: 2) Adijunkten Karl Pettersen i en fö