Aftonbladet – 5 december 1873, sida 2

som icke lävgre finns här på jorden, var nära beslägtad till er mor; er morfar, den förre Melmar, var god emot oss och hela vårt hus; mina söner äro edra närmaste fränder i detta land och jag är deras mor. Det är bättre öfverensstämmande med er heder och ert anweende, såväl som för er morg, att sedan ni nu vet saken, vistas hos oss, än här. Följ med mig hem, — niskall finna ett hjertligt välkommen vid Norlaw.s Och likväl, sade Desirbe i det hon lyfte sina tårfyllda ögon, hade icke vi varit, skulle hela denna förmögenhet gått till er son. Hvarför visar ni mig en sådan välvilja? ni borde snarare hata mig. Nej! svarade fra Martha, med moderlig kärlek och stolthet, min Huntley skall icke fara illa ändå. Barn, tror ni att min son skulle gräma sig för en sådan orsak? Nej! hellre ville han väl arbeta fingrarna at sig och äta torrt bröd hela sin lifstid, än han skulle velat röra enkans arfvedel. Förlusten af gods och guld är icke en så stor mistning för min Huntley, att jag kän tänka ondt om någon menniska derför; ni är beslägtad med min son och jag säger er ännu en gång, — kom hem med mig, tills er egen mor är här. Utan ett ord vidare steg Desirge upp, torkade sina ögon och räckte fru Martha sin lilla hand, som denna liksom med en skymt af tvekan emottog. Jag vill bli er dotter, er tjenarinna! utbrast den lilla fransyskan med hänförelse; jag vill komma till er och lära hvad sanniug är. Vänta blott till dess jag talat vid familjen här; jag vill icke stanna längre — jag vill göra allt hvad ni villa Nästa ögonblick var hon som en pil ute ur rummet, för att bereda allt för sin flytt