Aftonbladet – 5 december 1873, sida 2

sin hand, men rörd af den unga flickans tårar lade hon den i stället med en hastig och vänlig åtbörd på hennes hufvud. Det är sanning, sade fru Martha; men emedan så är, bör ni inse att niinte längre kan stanna här. Detta är er mors hus, men ehuru jag inte anser denne Melmar vara stort bättre än en skälm, skulle jag inte vilja bedraga honom, om jag vore i ert ställe. NI kan inte stanna här, då processen mel lan er mor och honom tager sin början; ni bör inte dröja en enda dag längre utan att låta honom veta hvem ni är och derför har jag kommit för att bjuda er följa mig till Norlaw. Till Norlaw! upprepade Desirbe sakta; hon saknade fullkomligt ord för att uttrycka sin öfverraskning vid denna bjudning, den blygsel hon erfor öfver sitt vacklande, inbundna beteende, hvilket troligen var sämre än fru Martha skulle ansett möjligt. Den stackars känsliga flickan tyckte sig vilja sjunka ned i jorden af blygsel, då hon jemförde sig och Oswald och alla i detta hem med Cosmo Livingstone. Dä denna heder, klar som dagens ljus, framställde sig för hennes blick, kände hon sig lika felaktig som Melmar sjelf. Hos honom och hos hans son, hvilka visste sanningen, men dolde densamma, tyckte hon att hennes plats var, men icke hos de högsinnade, redbara menniskor, hvilka läto sina egna förhoppningar fara för att skaffa den förorättade rättvisa. Djupt ezripen af sjelfförebråelse och blygsel gömde Desir6e ansligtet i sina händer. — Hon var lik Oswald Huantley, som hon föraktade, man bon var icke lik Cosmo Livingstone och hans mor. Ja, till Norlaw, sade fru Martha som icke fattade dessa känslor; med en ovanlig mildhet i sin röst fortfor hon, Norlaw sjelf,