Jhand bestämma huru snart en sjak artis låter skall. blifya tjenstbar! Skada blottat erfarenheten har sö många missri j detta fall att omtala. Härmed hafva vi besvarat hufyudpunk terna i ins:s uppsats. I förbigående vilja vi dock vidröra ännu ett par saker deri. Ing. säger att vi instämt i vår kollega Dagbladets omdöme att det sista uppförandet a! En midsommarnattsdröm var ett misslyckadt elevspektakel samt bemöter detta med upplysningen att utaf de uppträdande var en dast en, fröken Ädelstam, teaterns elev2. Vi vilja härvid anmärka att vi blott sagt det D. B. strängt men befogadt nagelfarit med återgifvandet a! nämnda stycke. Det oaktadt tro nog också vi att en reprewentation kan göra intryck af ett misslyckadt elevspektakel, äfven fast flere k. skådespelare dervid medverka. Såsom motiv till vårt klander af hr Dörum såsom Claudius framställer ins, vår önskan att upphöja en bortgången storhet, för hvars skull efterträda ren måste nedsättås. Vi tro dock att Dahlqvists storhet var af nog äkta slag för att stå sig äfven gent emot ner jemnbördiga e än hrr Dörum och Hansson, Ins. lägger vidare hrr kritici på hjertat pligten att uppfostra medelst kärlek och hotar med att äfven för dem skäll sräkenskapsdagen komma, dock försigtigtvis utan att nämna när, Erkännande vår oförmåga att fatta klämmen i den sistnämnda frasen, protestera vi deremot mot beskyllningen för brist på kärlek till den dramatiska konsten och dess utöfvare. Vi hafva aldrig satt i fråga någon brist i detta fall hos teaterstyrelsen, minst hos den ledamot deraf, som här ofvan tagit till ordet, då den fått sig den vigtiga pligten anförtrodd att vårda denna konst. Men vår fullkomligt sjelfständiga ställning till densamma innebär ock en fördel, som vi vilja hafva at vår motståndare erkänd: vårt intresse för den kan nemligen ej ens misstänkas hafva lånat färg af något enskildt intresse, Ins:s slutanmärkning derom, att äfven i Aftonbladets spalter, åtskilliga felaktiga notiser rörande teaterförhållanden varit synliga, är alltför sann, men skulle varit mera på sin plats vid de tillfällen, då dessa framkommit. I ett svar på af oss uttalade anmärkningar synes den hafva föga eller intet att skaffa, Innan vi afsluta denna lilla polemik med k. teaterdirektionen, hvars talan ins. måste antagas föra, kunna vi ej, underlåta att erinra om en liknande, som för mer än tolt år sedan fördes mellan en anonym teatervän och den dåvarande chefen förden k. teatern frih. v. Stedingk. I ett till den senare direkt stäldt sändebref vände sig teatervännen med sina anmärkningar mot dels mångfalden af embetsmän vid teatern i förening med bristen på verklig regie, dels organisationen af elevskolan, dels valet af repertoir, hvilka anmärkningar till stor del hafva befogenhet än i dag, i vissa fall till och med större än då. Teaterdirektören svarade, liksom hr Hedberg nu, med klagomål öfver kritiken, men han svarade med aktning den anonyme teatervännen, utan att söka underlägga de framstälda anmärkningarna, som dock voro vida hårdare än våra i måndags, några mindre vackra motiv. Det exemplet borde den nu varande teaterstyrelsen följa, helst den väl icke vågar pästå att allt vid den k. inrättningen är väl bestäldt. Ins. sjelf har medgifvit att förluster blifvit gjorda, på samma gång han söker gifva kritiken skuld för att det nya, som vill arbeta sig fram, icke lyckas deri. Huru härmed kat vara bestäldt skola vi framdeles undersöka, dervid tagande till utgångspunkt några ganska riktiga grundsatser, som uttalas i det antydda sändebret till baron Stedingk. ömesrtöesse—--—-----—---d