berg, och hon hade till närmaste föregån gerska haft fröken C. Janson, hvilken tea terdirektionen icke ansåg så öfvervägande stor, att hon ej skulle kunna upphinnas. Utaf de nyuppträdande var endast en, fröken Adelstam, teaterns elev, men icke förthy kallades det hela af Dagbladets utmärkte teaterreferent för ett misslyckadt elevspektakel — ett omdöme som Aitonbladet i måndags förklarar i allo rättvist, och hvaruti .Jdet således instämmer. Kom så slutligen Hamlet, som för att kunna återupptagas, ovilkorligen behöfde en ny konung, en ny Laertes och en ny Rosenkrantz. En ny konung at det skäl att rollens förre innehafvare, hr Dahlqvist, beklagligen afgått med döden; en ny Laertes derför att rollens förre innehafvare, hr Kinmanson, på grund af sin ålder anhållit att derifrån blifva befriad; och till slut en ny Rosenkrantz, derför att rollens förra innehafvare, hr Hartman, nu måste spela Laertes. Öfriga i stycket uppträdande, utom de mindre framstående Marcellus, Bernardo, Theaterkonungen, m. fl. behöllo de roller dem de förut spelat; men de hafva nu, med undantag för hr Swartz, fått dela de nykomnes öde att öfver lag förkastas. JAtt hr Dörum, liksom en hvar annan, som finge på sin lott det svåra värfvet att efterträda Dahlqvist, om också i en roll af hvilken denne store skådespelare just icke gjorde så särdeles mycket, skulle få uppbära klander för sitt uppförande deraf, var naturligt; ty huru skulle den bortgångne kunna blifva stor nog, tycker recensenten, om icke efterträdaren gjordes så liten som möjligt? Detta är en gammal historia, med hvilken icke endast konung Claudius fått låta sig nöja, och den är ny alla dagar. Skulle nu teaterdirektlopen genast vid hr Elmlunds insjuknande hafva ersatt honom, såväliKungarne på Salamis, som i Skådespelerskan, med en annan, så är det mycket troligt att Aftonbladet icke varit den, som minst högt utropat sitt korsfäst öfver denna taktlösa och odvgliga direktion. Att den nu i det längsta sökt undvika den obehagliga åtgärden att skilja en sjuk, förtjenstfull artist ifrån uppgifter, dem han älskar och dem han passar för, kan i alla fall naturligtvis icke af konstens målsmän räknas denna direktion til favör, ty hura skulle de då få skäl att klandra? Så som det -nu ser ut, skulle direktionen kanske handlat rättast, om den för konstens bästas skull genast slagit ibjäl den sjuke skådespelaren, genom att taga ifrån honom alla hans roller, Att hr Sundberg, som insjuknade förliden fredag, icke kunde i en ganska vigtig roll ersättas till tisdagen derph, var väl också temligen naturligt, åtminstone för den som något närmare än hrr recensenter känrer till huru en teater arI betar. När han på tta dagar åter kunde ) blifva tjenstbar, så borde väl hvarje förståndig teaterstyrelse hellre afvakta hans tillfrisknande, än i rollen inkasta en ny suljett, som icke kunde blifva förr färdig än den gamle. : Aftonbladet säger vidare i sin artikel, avt öfver de kungliga teatrarnes dramatiska scen denna termin gått endast värdelösa arbeten. Det är beklagligt nog för namnen Shakspeare, Moliere, Feulllet, AuI gier m, fl. att så skall vara fallet; men man mäste väl böja sig för en dom, som inte ens anses böra styrkas med några bevis. Ytterligare säger Aftonbladet att teaterdi-: I rektionens bristande aktning för allmänhe: tens berättigade anspråk på en nationel konstanstalt, tvifvelsutan har sin grund deri, att teatersalongen nu för tiden är fylld, I hvad helst än gifves. Vore det väl tänkbart att så skulle vara, om repertoiren vore så värdelös som Aftonbladet säger, eller det konstnärliga tillståndet i allmänhet så eländigt som den nyaste kritiken synes vilja låta påskina? Är allmänheten verkligen så estetisk omyndig att den icke alls kan döma sjelf, och om så är, hvarför tages icke också den af kritiken i upptuktelse? Hvarför skola alla vredenes skälar utgjutas öfver de stackars kungliga teatrarne, som hafva det felet att spela för goda hus, och öfver deras artister, som nu tyckas ha blifvit oduglingar allesammans, ehuru de fleste af dem voro med redan på den tiden då det förträffliga gafs på ett förträffligt sätt, — något hvarom man kan få i sanning underbara upplysningar, om man läser den förträffliga tidens teaterkritik? Ingen känner djupare än teaterdirektionen de förluster som blifvit gjorda, men visst är att, om kritiken på detta skonlösa och omotiverade sätt uppträder mot det nya, som vill arbeta sig fram, så skola dessa förluster aldrig kunna ersättas. All kritik är ju till för att leda och uppfostra; men man uppfostrar endast med kärlek, icke med hån, kittslighet och öfversitteri; måtte hrr kri tici betänka detta, ty äfven för dem skall räkenpskapsdagen komma, Innan insändaron afslutar sitt genmäle, anhåller han att få rätta några högst väsentliga misstag, som varit synliga äfven i Aftonbladets spalter. Rollerna till Kungarne på Salamis utdelades vid slutet af förra värterminen, och stycket hade redan tidigt på hösten sin första scenerirepetition, då hr Elmlund, som innehar Eurysakes roll, betänkligt insjuknade, hvarigenom arbetena tills vidare måst afstanna. Fröken Magda von Dolcke har icke af direktionen kunnat fö sig garanteradt något uppträdande på svenska språket, af det, åtminstone för teaterdirektionen bestämmande skälet, att hon ännu icke visat sig kunna tala detta språk, hvilket dock torde vara af en viss nödvändighet. Vidare har det aldrig varit fråga om upptagandet af Schillers Maria Stuart med henne som Maria; men väl om kterupptagande af Björnsons Maria Stuart i Skotland, med fru Hvasser nu som förut i hutvudrollen. ja ITE... IA. Ö Taggar han 1079 —— LTL sö oo FF —-.. AR LR AN tr a 1, Yan Ing bite her HR pr FM AE DEE Då oh tt Rå Pe ag AR AN ht Ka oc RR Kr fö fe Ak Ar rr IR