oro, jag har någonting att meddela dig och len saken rör äfven Huntley. Jag har åter. unnit den bortkomna — arftagerskan — henne, om hvilken vi alla hört så mycket balas, — Patrick, du vet hvem jsg menar. Hvilken har varit bortkommen? hvad är let för en arftagerska? hur kan Patrick veta let? frågade fru Martha. Hon tystnade hastigt och ett uttryck af starkt missnöje Irog sig öfver bennes ansigte. En aning om rätta förhållandet vaknade hos henne och med häfiig rösi tillade hon, Patrick är inte en romanesk tok och grubblar ej på art: tagerskor och förrymda damer; inte heller skulle han första timmen efter sin hemkomst haft tankarna fulla af främmande menniskor. Jag kan ej begripa hvarför någon af er skulle få sådant begär att flacka och fara omkring i verlden; detta är inte alls såsom let anstår ett barn af mig. . Moder, jag har likväl lärt något derige 10m, sade Cosmo. Innan jag reste, ansåg jag det vara väl värdt att leta öfver hela verlden efter henne; hvarför denna känsla bade fått en sådan makt öfver mig, kan jag icke säga, om ej emedan jag tyckte att hon hade blifvit förorättad och att,i fall jag för mädde vinna visshet om att hon vore död. skulle allt blifva mycket bättre för oss alla. Men nu, sedan jag återfunnit henne, — jag vet hvar Mary af Melmar finns, och hon vet att godset är hennes, — ha mina tanka med ledsnad och deltagande varit hos Hunt ley. Men min mor, inte skule Huntley eg nägon glädje af Melmar, om det ej med rätt visa hört honom till? Under det Cosmo talade höjdefra Marths sitt hufvud. Vrede, svikna förhoppningar för hvilka hon sjelf halft blygdes cch er stolthet, som kämpade hårdt i hennes sinne för att qväfva den bestörtning hon kände