Aftonbladet – 3 december 1873, sida 2

bride, och dock var allt sig fullkomligt likt — gå igenkänneligt att Cosmo icke kunde begtips hvarl olikheten bestod och ärpnn mindre bogripa mtt olikheten Iåg hos honom sjelt. Hane mor stod vid dörren till Norlaws Vapan och väntade på honom. Det var I Mars månäd deb rätt kallt, och fra Martha hade suttit vid elden för att invänta dill gensen; både af kylan och af elåsvärmen hade hennes kinder blifvit litet upphestade, Cosmo tyckte, då han hoppade ur vagnen och skyndade henne till mötes, att hon såg orolig tt, hvilket var fullkomligt riktigt, ty frö artha kände verkligen i denna stund en skymt af oro för att sonen genom sina resor i främmande land skulle Jedas på villoväg och bli liknöjd för sitt eget hem. Icke heller rätt nöjd var hon med att han hade åröjt längre än Cameron. Fru Martha lik nade iske madame Roche i en alltid fortfa varande mildliet; sådan var icke denna skotska moders natur; kon kunde icke hjelpa att hon fordrade en stark genkärlek af dem som kände henne, tfll och med för hvilka hon kände sig vilja gifva allt, medan hen deremot biott långsamt och varligt upplät sitt bjerta för hela den öfriga veriden. Nå, kommer du nu äntligen hem? var fru Martbas första helsning, men hennes ögon voro fuktiga af iårar, då hon såg på den älskade sonen. Cosmo hade bliivit bred axlad och stark, solen hade bryat hang kin. der, hela hans utseende hade fött ett drag af mera manligt allvar och öfra läppen skag gades af en börjar till mustarcher; men dett: ta alls icke fru Martha, som i ögos och fingo di iga fjuosn utgö edningen tll ke neg lilla utbrott af halft vred, moderiis ömhet.