Aftonbladet – 3 december 1873, sida 2

tärvarande med det förfintna? Josmo bade dörk ingen tid att göre efterforskningar: han dröjde i Edinburgh endast länge Hog för att få sitt ansvarsfulla ärende uträttadt, nemligen att träffa mr Caseilis och i hang händer anförtro madame Roches an gelagönletol: . . Den unge lagkarlen emottog Cosmo med en vårdslös vänlighet, ej särdeles smickrande för hane unge gästs värdighet, men då nyheten meddelades honom, blef han syn bart öfverraskad. Blott en gång afbröt han sitt annotörande af alla upplytningar, dem Cosmo var i tillfälle att lemna honom, för att yttra: Denna upptäckt kommer att föranleda en stor förlust för er brors men härpå svarade Cosmo intet och dermed afatannade alla kommentarier, Huntley och hans arfsrätt försvännö på det märkvärdigaste sätt under detta samtal; ja, Cosmo hade icke förut rätt fattat huru fullkomligt det skilde honom och hans slägt från all gemenskap med Melmar. Känslan häraf var icke fullt tillfredaställande, ty under de elsta två åren hade Melmar alltid, på ett eller annat sätt, stått i nära samband med familjen vid Norlaw; allt var emellertid nu förbi; Cosmo var den enda som ännn egde något intresse i denna affär och detta blott och bart i egenskap af madame Roches ombud. Sedan Cosmo meddelat den unge juristen nödiga upplysningar och formligt öfverlötit saken i hans händer, skyndade han att för säkra sig om plats i första diligens och att fortsätta resan till bommst så snart som möjligt. Han skulle koappt funnit sig mera öfver raskad af huru olika allt var mot förr, om han hade fallit ned från skyarna, än hvad han nu blef vid framkomsten till Kirk