Aftonbladet – 3 december 1873, sida 2

gamla damens öra att det så förhöll sig. Då hennes första hänförelse saktat sig, steg hon upp och gick fram till honom med tärar i sina vackra ögon, Mitt barn, ni har äterskänkt mig hem och sorgfria dagar sade madame Roche, men det är liksom jag beröfvade en bror hvad som borde varit hans, Hvad skall er mor säga? Hon skall säga att det är rätt och bil. ligt, madame, och att jag har gjort hvad som är min pligt, svarade Cosmo något kort. Madame Roche böjde sig fram och kysste med moderlig rörelse hans kind. Vi äro en enka och faderlösa barn, sade hon mildt. Gad skall välsigna er — han är alla sådanas värn. Han skall ej heller till låt: att Huntley får lida, ty han ser att ni allesammans af fritt hjerta gjort hvad som är rätt. Cosmo kände sig bevekt. Han vände sig bort för att dölja den fuktiga glansen i sina ögon. Var det af fullkomligt fritt hjerta som han handlade nu? Han kände sig förödmjukad då han gjorde sig sjelf denna fråga; mea madame Roche gat honom icke tid att noga granska sina egna känslor. Med en både qvinlig och naturlig nyfikenhet ville hon veta allt hvad som hade tilldragit sig sedan hon flytt från sitt hem; hon ville veta icke blott hufvudpunkterna i denna historia, utan äfven alla detaljer och som Marie icke blef synlig, kom Cosmo i ett förtroligt samtal med den vackra, gamla frun, försonade sig småningom med de nya förhällandena och kände sig åter glad öfver hvad han iy I mätt . hvad sou Zz 8 för hansj far, eller för dennes agenter clier genom tidningar och annonser. Det vissa hopp han allt ifrån barndomen haft hade gått i