Aftonbladet – 1 december 1873, sida 3

kallelsen. Rummet var stört, sparsamt möbleradt, utan matta på golfvet och utan eld i kawiren. Det var blott upplyst af ett enda ljus som endast förmådde sprida en allmän skymnivg; vid bordet satt Cameron med sin-annotationsbok och Baptistes räkning framför sig; Han var mycket blek och hade tagit en sådan ställning att man endast såg profilen, sträng. stel och kall som en: gamwal romares; hans sätt, mäbända litet allvarsammare än vanligt, var sig annars likt. Cosmo var fullkomligt villrådig om huru han skulle börja tala med honom; han var till och med besvärad af att se på honom, en förlägenhet, som likväl på intet vis tycktes delas af hans vän. Vi resa i morgon, Cosmo, började Oameron hastigt. Här är Baptistes räkning att liqvidera och ätskilligt annat derjemte. Redan straxt på morgonen fara vi till Dieppe och vidare hem, Bäst är att göra upp ailt i afton. Straxt på morgonen! upprepade Cosmo; men jag fruktar att... att jag inte kan fara så snart, tillade han litet tveksamt. Hvarför inte? Cameron såg upp med en befallande blick; han var icke vid lyane att täla invändningar. Emedan... inte för att jag inte skulle önska resa, ty helst ville jag följa dig, svarade Cosmo, men derför att jag i dag gjort en upptäckt och den som är af högsta vigt. ; Åhl! — nej, Verkligen? sade Cameron med ett bittert leende; denna dag tycks vara rik på upptäckter; — nå — hurudan var din?: (Forts)