Aftonbladet – 29 november 1873, sida 3

Hvarför grefren af Chambord haltar litet förklarade professor Dumreicher i Wien i en föreläsning helt nyligen öfver lårbensbrott. Det var 1833, berättade professorn, som gretven af Chambord fyllde sitt 13:de år och dermed enligt bourbonska husets lag blef fullmyndig. Denna vigtiga händelse ansågo Henrikisterne sig icke böra gå förbi utan en storartad demonstration. De afsände en deputation, bestående af de mest ansedda legitimister, till Prag, der den unge oe då vistades hos sin farfader, Frans I af icilien, för att till prinsen öfverlemna ett rid. daresvärd och ett par guldsporrar. Men ombuden vunno ej sitt mål, ty de blefvo en hel di uppehållna vid böhmiska gen och under tiden hade -le Roy in spe blifvit en från Prag. På denna sin ofrivilliga resa hade prinsen den olyckan att falla ut ur vagnen och bryta halsen på sitt lårben. Professor Wartmann i Wien, Dumreichers lärare, och Cruveilher från Paris blefvo kallade till prinsens sjukbädd. De företogo med möjligaste försigtighet en extension af den skadade delen. Härmed hade de väl aflägsnat plågorna, men den ena extremiteten blef kortare än den andra. I fyra månader skulle prinsen — så lydde Cruveilhers dom — hålla sig i fullkomlig stillhet, och så skulle den skadade delen af benet återfå sin normala längd. Legitimisterne, så berättar professor Damreicher ytterligare, jublade öfver denma förutsägelse, men det skulle de ej ha gjort. ty detta lifliga Frankrikes barn tyckte att det blef för långsamt att under fyra månader hålla sig i sängen, utan prinsen lemnade den efter sex veckors förlopp och derför blef hans ben aldrig riktigt botad, utan är i någon mån kortare än det andra,