et från det klerikala partiet framgårigna förlaget om införandet af lika rösträtt vid andtdagsval förkastadt med så stor pluraliet som möjligt. I italienska parlamentet har ettförlag till inrättandet af en internationel kiljedomstol blifvit framstäldt af den itmärkte liberale deputeraden Mancini, hvilcen år 1848 tog verksam del i försöket att nföra en demokratisk författning i Neapel, efter reaktionens seger måste fly till Pienont och sedermera var undervisningsmini ster i Ratazzis kabinett år 1862 samt är vift med den bekanta författarinnan Laura Mancini. Motionären ville attitalienska reseringen i hvarje fördrag, som hädansfter afslutes, skulle upptaga en artikel, som änskjuter tillskiljedomare hvarje tvistefräga, ill hvilken fördragets tolkning eller tilllämpning kan gifva anledning. Förslaget synes icke vara så omfattande som det af Richard i engelska parlamentet framställda och af underhuset godkända förslaget isamna syfte, emedan det — om de hittills erhållna underrättelserna derom äro exakta — ;ndast afser lösningen af vissa diplomatiska frågor. Emellertid tenderar detlikasom det engelska förslaget till att med alla maktersas samverkan grundlägga ett slags internationel skiljedomstol lik den som redar Henrik IV tänkte på att grundlägga. Kanske har Mancinis förslag just derföre att det reducerar sig till mindre proportioner än det engelska större utsigter till omedelbar framgång. Deputeradekammaren har enhälligt antagit det. Utrikesministern Visconti Venosta begagnade tillfället af debatten om detta förslag till att i kammaren ännu en gång förklara, att Italiens politik aigjordt är en fredspolitik. Den bekante chefen för torypartiet i England, Disraeli, mottog den 22 dennes en adress från den konservativa föreningen i Glasgow. TI sitt svar till den deputation, som öfveverlemuade denna adress, att landets ställning för närvarande är god, men att ministrarne icke desto mindre äro impo puläre, emedan man på grund af förhållandena hoppats af dem, att de skulle göra den ännn bättre. De äro impopuläre, icke endast i England och Skottland, utan äfven i Irland. Alla regeringens åtgärder rörande Irland ha förfelat sitt mål, och hvad som bevisar detta är, att i denna del af landet stämningen alltid är sådan, som man skulle vänta sig dagen före en insurrektion. Gladstoneska ministeren, yttrade han, har aldrig rädfrågat allmänna meningen inom Irland, innan den i parlamentet väckt förslag, som ville gälla för att vara i dess intresse. Derefter uttalade han den förhoppningen, att regerifgen icke skulle fortgå längre på reformernas väg. Vidare uttalar han den förhoppning att i framtiden arbetarens inkom: ster skola komma i större harmoni med hans behof, och slutligen gifver han Irland det rådet att handla i öfverensstämmelse med Skottland i fråga om åtgärder, som tjena att förbättra bäda ländernas ställning.