Aftonbladet – 29 november 1873, sida 2

STOCKHOLM den 29 Noy. Den 12 nästkommande December kommer inom hufvudstaden riksdagsmannaval att ega rum för att utse en riksdagsman i stället för frih. Gripenstedt, som i aseende till sin försvagade helsa afsagt sig riksacFSmWanna skapet. Det är ingen lätt uppgift att försöka på lämpligt sätt fylla den ledigblifna platsen. Skulledet nödvändigt ske på ett sådant ätt. att luckan verkligen blefve fylld och den bort gångne utmärkte representanten till fullo ersatt, så tro vi, att hufyudstadens valmän finge mycket svära bekymmer, ja väl kunde ha anledning till förtviflan, ty det vore i san ning icke lätt för dem att som kandidat upp: ställa en verklig statsman och en parlamen tarisk talang af första ordningen. Man får nöja sig, om man kan med utsigt till framgång uppställa någon kunnig och erfaren, redbar och karaktersfast, frisinnad och för allmänna angelägenheter varut in tresserad man. Mer äfven om anspråken sålunda nedsättas, är det i sanning icke lätt att påträffa någon, som är så pass fruzn ende, att menin;;arne om honom kunna för enas. Man kan visserligen få höra en hor namn samtalsvis framkastas; men mot def ena efter det ancra göres på samma gång inkast, som visa, att man anser den if-5 a varande personen icke fullt lämplig. Den ene har en sådan embetsställning, med hvilken de oberoende man bör fordra af representanten svårligen kan förenas; den andra är så upp tagen af omfattande affärer och mångfaldiga enskilda bestyr, att han näppeligen kan egna tillräcklig tid och omtanke ät handhafvande af representantkallet; den tredje företer vis. serligen flere aktningsvärda egenskaper, men är dock för obetydlig, för att representera hufvudstaden, på hvilken man kan hysa det anspräket, att den till kammaren skall sända män, som på ett något mera Verksamt sätt kunna bidraga till utredande af den ena eller andra arten af föreliggande trägor. På den sista tiden har man dock inom politiskt tänkande kretsar i hufvudstaden börjat med allt större liflighet nämna ett namn, som visserligen hittills icke gjort sig kändt på den politiska vädjobanan, men som dock af flere skäl synes egnadt att tillvinna sig sympatier — det är kommendörkaptenen i k. fottan C. G. Lindmark. Försvarstrågan i hela sin omfattning står ännu alltjemnt på dagordningen och man kan antaga som säkert, att innan den inne: varande riksdagsperioden gått till ända, denna frågan Äter på skarpt allvar skall komma att behandlas. De bidrag hufvud staden kan genom sing representanter lemna till en på insigt, erfarentet och varmt intresse grundad utredning af hithörande äm. nen, böra sålunda vara af stort värde. Hr Lindmark har genom sin nyligen utgifna, särdeles välskrifna bok om värt sjöförsvar ådagalagt, att han tänkt mycket feke blott i det som rör det vapen, han tillbör, utan äfven rörande nationalförsvaret i sin helhet och att han i dessa ämnen eger er sjelf ständig nppfattning och omfattar åsigter, som ch ut på proktisk nytta och verkställbara reformer. Hvad sjövapnet särskildt angår, är det hittills inom kamrarng blott i ringa mån representeradt. Hr Lindmark ätnjuter inom flottan stort ins eende för duglighet och redbarhet. Det ir en man med fasthet och sjelfstän: dighet i karakteren, tillgänglig för förnuftskäl, men orubblig gentemot maktspråk och kotteri-inflytanden. Fostrad i ett hem med liberala traditioner är han, specielt i alla kulturoch hbumanitetsfrågor, varmt och uppriktigt frisinnad. Till följd häraf hafva wi med stor till tredsställelse erfarit, att man mera allmänt börjat vända sin tanke på kommendörkapten Lindmark såsom lämplig för rspresentantkallet och vi tro, att all utsigt är för handen att mar kring detta namn skall kunna vid valurnan samla dem, som önska en duglig, redbar och frisinnad riksdagsman och som vilja förekomma valet af någon, som blott springer kotteriärenden elier söker sin utmärelse genom betydelselöst och ofruktbart skräfvel