Aftonbladet – 28 november 1873, sida 2

nes af sorg brutna helsa och krossade hjörta. Men hennes ord tycktes icke förnimmas af Cameron; midt under det hon talade, steg han upp och räckte henne handen till afsked; Maries mor reste sig äfven och fattade darrande den räckta handen; hon skulle yelat yttra en mängd kngestfulla ursägter för det ofrivilliga bedrägeri, hvaraf han fått lida, men hon vägade icke säga ett ord. Han tryckte hastigt hennes hand med ett uttryck i sina ögon, för hvilket hon förstummades. å Jag kommer att lemna S:t Ouen så tidigt i morgon bittida, att jag måhända inte kan få se er vidare, sade Cameron med en tillsämpad köld, som jagade hela hennes medlidande på flygten, och såg henne rätt i ögonen, liksom för att trotsa hennes misstankar. Om jag inte får äran ännu en gång e er, madame, så farväl och: mycken tack för all eder vänlighet. Mina bästa välönskningar för — mademoiselle Marie. Innan Cosmo hann följa honom, innan något vidare ord hunnit uttalas, var Cameron borta. Madame Roche och Cosmo kunde, der de stodo tysta och förlägna, höra hans fotsteg genljuda mot stentrappan. Maries mor vände sig gråtande till Cosmo och fattade hans hand. ; Kunde jag förutse något sådant? sade hon — och min unga vän, huru skulle jag kunnat tro att en guvernör, han, som före: fallit så allvarlig, så vis, kunde till denna grad låta hänföra sig af sin känsla? Jag är alldeles utom mig! Jag. är: bedröfvad mera än ord kunna uttala! Ack, hvad skall jag göra? — en god man har fått en djup bjertesorg och dertill är jag en orsak! (Forts.)