Aftonbladet – 27 november 1873, sida 3

— var derjemte oförnöjd, missbelåten och hade någontin på sitt sinne. Allt emellanåt utbrast hon i. yttranden af trötthet med sitt nuvarande lif och i längtan att resa nägonstädes samt försäkringar att; hon nog skulle bli frisk om endast modern yille samtycka till resan; på dessa yttranden gaf madame Roche lugnt helt andvikande svar och Ca meron satt och såg på Marie med frågande blickar — hvart ville hon fara? Marie visade dock ej den ringaste böjelse för att göra honom till sin förtrogne; hon lyssnade med matt intresse på hvad han sade, egnade honom en den allraringaste grad af uppmärksamhet och åhörde moderng tacksägelser för blommorna med en liknöjdhet som för hvar och en utom högläräaren var uppenbar; om han icke ville, eller om han icke kunde se den, är svårt att Säga, Det ville nästan synas som ov; Marie icke ansåg sig kunna vara ett synnerligt föremål för någondera af de tre främlingarneg artighet; hon bemötte dem alla lika, var höflig, mild och stilla, men under allt detta skulle en skarpsynt iakktagare funnit att det endast var på sig sjelf och sin börda i lifvet, som Marie tänkte, Måhända var äfven detta ämne tillräckligt tungt för den veka själ som var så bunden inom hemmets fyra väggar, Cosmo visste icke hvad han skulle tra om henne; han kände blott att hans sympatier voro för den vänliga, gladlynta modern, hvars sköna ögon alltid logo och som oj tycktes ha tid att försjunka i otåligt knot, men var ottröttlig i sin vård om dote tern, denna må nu varit tacksam derför el. ler icke. (Forts.)