Aftonbladet – 26 november 1873, sida 2

det numera nästan blifvit henne främmande, hvarefter hon undertecknade sitt namn: Marie Roche de S:t Martin, med en måhända något stel och gammaldags, men på samma gång elegant handstil. Cosmo var hjertligt-glad; hans unga ansigte lyste af förpöjelse vid föreställningen att nu verka ligen få Pnma i det hem, af hvilket han sett exv SÅ inbjudande skymt genom fönstret. Du går In dit? frågade han lifligt. Cameron skra..sde öskh, sanningen att säga, rodnade han äfven tet, I dd Alvar samme högländaren, nästan tu... Ut Lit vid fruntimmerssällskap, kände sig u. 5 vad vid föreställningen att få göra en sädan bekantskap i denna främmande stad; han hade redan med ett ej ringa mått af glad förväntan sett framät till madame Roches enkla tebjudning, men van att aldrig lägga sina känslor i dagen, vände han gig halft åt sidan, då han svarade: För din skull skall jag väl gå med, kära gosse; Macgregor och jag skulle, tänker jag, tagit oss illa ut på egen hand; ja, visst gå vi med ! Cameron gick ned till sig för att svara på den emottagna bjudningen och lyckades efter ganska mycket arbete sammansätta ett cirkladt och prydligt bref, som, sedan det ändtligen blifvit fullbordadt, afsändes till sin egarinna, Aldrig hade höglandsstudenten nedlagt så stor möda på sin klädsel, som denna afton; saken förhöll sig nemligen så, att också han:hade fonnit tillfälle att se en skymt af Cosmos vackra, gamla sföremål och hennes bleka, fina dotter,l som en gång i veckan for ut för att promenera. Mademoiselle Marie, hon som Cosmo knappt hade egnat en blick, syntes Cameron såsom en af de heliga jungfrur på nå-l gon gammal mästares tafla, dem han nuder