Aftonbladet – 26 november 1873, sida 2

VV MMMM I moders son, bland hundra; jag vet att ni Jej så vänligt skulle blickat ned På en gam. I mal qvinna och hennes stackars sjuka dotter, om ni ej egde en ädel mor sjelf. Och er goda vän som sitter der och talar med min Marie — har han måhända en sjuk syster, på hvilken han tänker, då han ser min stackars sårade dufva? Cosmo blet litet förvirrad vid denna fråga; han visste icke rätt hvad han skulle svara, ty denna uppfattning af hans värg karakter var för Cosmo alldeles ny. 2Cameron är en mycket hederlig och god kamrat, svarade han slutligen helt tvärt, men. kunde på samma gång ej inse att rmam skulle bevisa sig vara en god kamrat, genom en dylik vördnadsfull uppmärksamhet Fot den sjuka unga flicka, som Cameron 8y ates försöka att roa med skildringen af deras resa. Den slutna, allvarliga hög! sndaren tinade upp medan han talade; han serättade om Venedig, hafvets drottning, ban talade om Rom på dess sju kullar och Marie lutade sig tillbaka mot hufvadkr.dden med en fin rodnad på kinderna och följde berättelsen med en bifallande röre.se då och då med handen eller en böjning oå hufvudet. Marie var icke så skön se, modern, men hon var så fin och behag!ig hennes kind hade en så, genomskinlig hyithet och den tunna slöjan, fästad liken mössa med ett blek: rödt band på Uennes hufvud, framhöll hennes sjukligt ömtåliga komplexion ännu så mycket tydligate, att Cosmo ej kunde afhålla sig från att leende göra en jemförelse mellan henne och den mörka, svarthäriga, kraftfulla mannen, som böjde sitt starka, allvarliga ansigte emot henne, (Forts)