Aftonbladet – 25 november 1873, sida 2

var emellertid ej synnerligt intresserad för mademoiselle Marie, hvilken beständigt låg på en soffa och dold inom rummets dju pare skuggor, såg äldre ut än modern och ynglingen lemrade Baptistes rum med sinnet fullt af tankar på madame Roche. Han föreställde sig hennes fina, väl ordnade hem; han drömde i tånkarne, att han der inträdde, välkomnad med moderlig hjertlig het af den sköna frua, och ingen tanke på mademoiselle Marie, eller någon yngre: dam, för hvilken han möjligtvis kunde fatia tycke, drog ned Cosmo Livingstones fantasibild från dess höga ståndpuckt. Han kände sä som en yngliog känner, hvilken uppväxt under ögonen af en älskad och högt ak tad mor; det var också hu om en mor han drömde; han kände sig glad och stolt afatt hon hade märkt honom i fönstret — lycklig i hoppet att måbända bli bjuden till hennes hem; han tänkte i sanning så mycket på henne den dagen, som om hon hade varit en ung flicka och han hennes tillbedjare. Senare på dagen promenerade Cosmo omkring den gamla, präktiga domkyrkan, nu som.. alltid förtjust öfver dess storartade, harmoniska skönhet, denna stund belyst af februarisolen, i hvars skimmer dess torn och nischer, prydda med konstrikt arbete i stuck, med dubbel klarket framstodo. Under det Cosmo vandrade der, fick han helt ovärtadt se föremålet för sina tankar, madame Roche, i samtal med en grönsaker månglerska, stadd på hemvägen frän torget med en korg på armen, i hvilken ännufanns en liten knippa friska grönsaker. Cosmo kunde ej hindra sig frön att Vidförbigishde höra ett yttrande om en omelette ät mademoiselle Marie, för hvilken den gamla frun ej kunde emotstå lockelsen att köpa de ut bjudna grönsakerna, Han såg henne lägga