Aftonbladet – 25 november 1873, sida 2

af känslighet och skarpsinnighet, var Baptiste lika färdig att uppfatta den fattiga fa miljens ställning från en komisk, som från en rörande sida. Cosmo bytte emellertid hastigt om ton. Om den gamla frun var rätt och slätt ma dame Roche eller en förnäm dam — gjor Ae bonom ungefär detsamma. Han kände blott att bon uti sin nu varande, behagliga medelålder så nära som Möjligt mötsavarade hans ideal för en moderlig, lugn och ljuf, qvinlig skönhet. Inatet åtlöje kunde komma henne när; bon var värd hvarje tanke full af vördnad och beundran. Hon är således nu enka och har en sjuk dotter att vårda, sade Cosmo tankfulit. Besynnerligt hvad somliga menniskor här i verlden alltid ha en tung börda att draga! Finns då ingen, som tar vård om henne? Om monsieur menar genom att gifta sig med henne svarade Baptiste med ett: komiskt uttryck, så tviflar jag visst inte på att madame håde kunnat vars omgift. Hon gifta om sig! Hur vågar ni yttra en sådan möjlighet, Baptiste? utbrast yng lingen, rodnande af harm; men det är ju rentutaf förnärmande att ens ifrågasätta en sådan möjlighet! Och nu har hon således endast denna stackars sjuka dotter att vårda och lefva för — ingenting annat? Ja, det är ett sorgligt lif, sade Bapti ste. Som jag också sagt Margot, finns mången fattig arbeterska, som mindre för sträfva och arbeta med sina bårda händer, än madame med sina fioa fingrar. En ellerannan skall hon alltid ha att stödja; nu, den stac: kars mademoiselle Marie! Skoflickaren såg ut liksom någonting mera än blott deltagande öfver dotterns sjuk: lighet aflockade honom detta utrop; Cosmo