Aftonbladet – 24 november 1873, sida 3

Berg, och de båda äro så fullkomligt oumbärliga för mästaren, att de förfoga öfver alla andra gesäller och icke tåla, att någon fuskare eller bönhas tränger sig in mellan dem, Men -bekantskapen bar också sina farliga sidor. Nandrup var en dugtig arbetare, flitig och med talang för facket, men en dålig rådgifvare var han. Hvad kan icke J. A. Hansen berätta härom i minnepa? Han sade alltid till mig: du skallicke synerligt bry dig om att äta dyra och välsmakande rätter; blott vi kunna mätta 088, så är det ja nog, det är ju ingen; som kan se, huru simpelt vi lefva bär hemma. Deremot måste vi göra allt hvad vi förmå för att vara fint och propert klädda, ty derpå beror alla andras omdöme om 0s8. Ser du iekö, att det vi komma in, visar man 083 samma uppmärksamhet, som om vi hade tusen riksdaler i fickan, vi vandra omkring som ständspersoner, och om vi blott ha en mark i fiekan och måste rätta vår förtäring deröfter, om vi bara kasta marken bekym:merslöst på bordet såsom ett värdelöst ting, bockar sig uppassaren lika djupt för oss söm för den, som har gifvit ut flere riksdaler... Nandrupsföreläsningar öch deras praktiska utförande slogo genast an på mig, men det kostade honom i början litet omak, när han ville ha mig med in på ett ställe, som såg ovanligt stort och fint ut. — Än sen! sade han — vi reqvirera ju icke mer, än vi kunna betala, och vi äro ju lika goda som alla an dra, som gå in.— Det är precis detsamma, som Berg säger i politiken. Och J. A:Hansen, som motstod Nandrups frestelser och farliga råd, har icke visat samma ståndaktighet mot sin nya verkstadskamrat och stallbroder. Venstera spelade utider den sista sessionen gentil, gaf sig min afatthå något i fickan, ehuru denna i sjelfva verket var alldeles tom, öch ville tränga sig in på de fina ställena. Men det lyckades icke, Nandrup blef upptäckt. JAA. Hansen är en kland dem på riksdagen; som oftast tala, och ban åhöres alltid med stor uppmärksamhet. Detta harhau blott i ringa grad yttre vältalighet att tacka för. Hans organ är stark och skarp, rösten beg, tonfallet enformigt, dialekten starkt fyensk eller väl tdsrast lanwgslandsk, och Han gör sig vätligen mycket litetomak ned förmen af det, söm Han vill täga, upprepar också samma tanke tre, fyra gånger eller mer efter hvarandra, likasom för attriktigt plugga in den i sina åhörare, och tror Han sig ha funnit någonting riktigt bindande mot en motståndare, åtnöjer ban sig icke med att stöta svärdet i sin fiende, titan vri: der och vänder ået. i såret med verklig njutving. Men det ligger i bans tal nästan alltid någonting färgslände; antingen sluga argumenter eller öfverraskande kombinationer eller pikanta anfall. Derföröch emedan man vet, att hån ofta talar på mitgat vägnar, lyssna alla, och redan när hans korta, torra, alltjemt tilltagande hostaingat bebåda, act han har något på hjertat, spännds Uppmärksamheten, Märkligt är, huru svag han trots sinsällsynta förmåga och sid bitande skarp: sinnighet är i sina repliker. Hans hufvud: anförande, hvilket han har kunnat tänka öfver och samla stoff till, är vanligen ypperligt, men i allmänhet slår det slint för honom, när han utan förberedelser skall svara på något, som innehåller, nya synpunkter. Att improvisera ligger. icke för honom. Något annat är det, att han ofta i sin replik Kan visa stor klyftighet; och att ban icke sällan har goda infall, som i ögon: blicket gifva honom segern, derför att de passa så ypperligt till det, som: hans åhörare och anhängare vilja höra. I en viss betydelse är hån en mycket flitig riksdagsman, ty han är sällan borta från plena, och. det. antal utskott, i hvilkå han i hvarje session låter invälja sig, grängar till det otroliga; Men: se här skuggsidan. Det är ofta fåfängan, som förmår honom: att önska plats i dessa mänga utskott, och är han väl först medlem, mäste han för: hederns skull också vara ordförande, för nyttans skull ofta referent, och att så många utskott skola rätta sig efter honom och vänta på honom medför mycken och ätor -tidsutdrägt: under sessionens lopp. En särskild fåfänga sätter han i skodon; han är alltid omsorgsfullt chausserad, Det är han mån om såsom 4, d.: man af-facket, ty han vill låta påskina, att han har varit en skicklig skomakare, Skulle han bli minister, skulle han ännw kunna sy ett par stöflår Av sig, likasom presiden ten Andrew Johnson vann ett vad genom att sjelf skära. till och sy en drägt åt sig: Men blir han då minister? Ja, det är den stora frågan. Skall han bli det, måste det vara snart, ty han går nu på sitt 68:de år och här icke tid att vänta, Han åtnjuter on ypperlig helsa och är en seg natur, met likväl har han icke många år på sig att bli minister på. Att det skulle: tillfredsställa en djup längtan i hans själ, får man väl tro, trots hans försäktingar på möteti Skan: derborg. Det blir icke lyckligt för vår fri hetsutvecklisg, om han skulle bli det ikraft af den rörelse, som är uttryckt genom den förenade venstern. Samhället skall icke vinna på att få ministrar, som så tillsäganles äro tillsatte på kroögmötena på landet, och som skulle tåga in i statsrådssalen ud ler Björnbaks beskydd och med. socialisternes samtycke. Det kunde. bli farligt ilänglen. Men i sitt stilla sinne-och när ingen hör honom, kände författaren häraf väl än: lock önska, att J. A. Hansen blefve minister, innan han dör. Det hör till för att kröna detta under alla omstävdigheter märk: iga lif, hvilket med ett sådant. afslutande skulle vara en folklig roman lika intressant som Abraham Lincolrs: lefnadsbana från rail-splitter till president för de förenade staterna. Åtminstong såsom tanke-experi ment är detta ministerskap högst lockande, ch Hågon annan belöning för lång tids ar. jete erhåller J.A, Hansen knäppti sin litsid. Det är betecknånde för värt bondetånds snålhet, att när det blir fråga omen såfva till en man, som otvifvelaktigt harj iträttat mer för dess egna ståndsintressen in hågon ånnand i vår tid; så kan på hela Seland under flere månader icke hopsamlas ner än 2000 Rdr. Det är illa, att hans tällning skall vara sådån, att han behöfver enninghjelp, men det är nu en gång häns vaga sida; i sina anspråk på lifvet står J. ATT Tr or TOA Kna RtRdTad vn bong