Aftonbladet – 22 november 1873, sida 3

nn AARREEKEEEESESESEEEANSS lgamla dam frapperade emellertid Cosmo genom sin fägring och detta måhända ännu mera nu, än ifall hon varit isin företa ungdom. 1 sina yngre år måste hon utan tvifvel ha varit utomordentligt vacker. Her hade äfven nu ljufyva, klara, mörkblå öEra, fulla af känsla och i det rika, ljushyana ak. ret syntes åtminstone på detta afstånd icke on strimma af silfver. Fon var lång och smärt, med en lätt öjning på sin ännu ungdomligz gestal4. gom Cosmo icke kunde at hälla sig från att likna vid böjningen på en liljestängel. Under det han satt der vid sitt fönster, sade han ofta till sig sjelf att väl hade han under sina resor sett många vackra, unga flickor, men bland dessa unga aldrig någon så skön som denna gamla dam. Han tröttnade aldrig att betrakta henne der bon satt och arbetade med sina hvita händer, medan solen sken på henpeg hvita spetsmössa och på den fiaa kiaden med dess ännu ungdomligt skära rodnad, som hon vände åt fönstret, eller aå hon steg upp och ömt böjde sig ned öfver den unga damen på hvilsoffan, Cosmo hade icke någon lust att berätta för Cameron om sitt ideal, men satt gerna hela timmar ensam uppe hos sig, till stor förvåning för sin vän, som icke kunde förmoda annat än att ynglingen skrefireseskizzer för Auld Beeie Magazine Under tiden drömde Cosmo icke om något annat än om Sina grannar och uppgjorde mången romantisk historia om dem i sin fantasi, undrande om han en vacker. dag skulle bli personligt bekant med dom, och om han någonsin i verlden skulle få återse dem, då ban ru snart lemnade S:t Onen.