Aftonbladet – 22 november 1873, sida 3

gardia för det nätta lilla förmaket, Cosmo var ej till sin natny djerf eller nyfiken, men han kunde ändå icke neka sig det fullkomligt oskyldiga nöjet att iskymningen ibland se ditöfrer till sina grannar — vi böra till lägga, med samma rena känsla, som om han sett på en vacker tafla öfver något heligt ämna, I rummet funnos blott två Personer, troligtvis mor och dotter och synbarligen damer at godt stånd. Den ena af dem tyck: tes vara sjuk, Att en hvilsoffa stod Där eldstaden och att den yngsta af de bada fruntimmerna nästan ständigt hitade der: — att ett par gånger om dagen hon varsamt hjelptes upp från soffan och de både tillsammans långgamt gingo ett par slag genom rummen samt att kanske en gång i veckan ett litet, enkelt ekipage stannade vid porten, för att den sjuka skulle fara ut att åka, var allt hvad Cosmo visste om den yngsta af sina grannar och vi böra erkänna att den unge mannens nyfikenhet måste Varit ganska pegennyttig, då det enda ansigte han näågonmsin tydligt såg genom fönstret var modrens — stt ansigte lika gammalt som hans egen mors. Det var BOM ensam som vårdade blommorna och drog updan gardinerna; det var hon som innan tur deras lätta skugga, satt vid sitt arbete, sjelf alltid synbar, och det var hon som, då . bon någon gång såg upp och mötte Cosmos : blick, smålog åt honom eller emot honom, men på ett så godt och moderligt sätt att han, ehuru i första ögonblicket bortskrämd, icke tvekade att snart återtaga sin behag. liga plats vid fönstyet, ; Skönhet är icke en vanliga gåfva; den rkännes i synnerhet sällan af ett ungt sinne som alltid har svårare att känna sig illfradsstäldt, såvida det icke älskar, Denna