et MOUUWLUgE IC GCLL Ldl, I HVLIKOL Had 108klarade att femtonmannakomit6ns förslag icke innehöll några suspensiva vilkor. Han sade: Reservationen i tredje artikeln ut trycker ej något misstroende. Lagförslagets stadganden äro enda medlet att gifva presidentens makt en konstitutionel och orubblig karakter. Ministrarne ha inför komiten förklarat att regeringen vidhåller de i presidentens budskap uttryckta åsigter och all försoning är derför omöjlig. Komiten anser att hela förslaget innehålles i tredje artikeln, hvilken den vidhäller.o Bertauld, tillhörande venstra centern, bekämpade Changarniers förslag, Han sade, att motionen påminde landet om monarkisternes misslyckade försök att återställa monarkien och sporde huruvida monarkisterne, vid föreslåendet af maktförlängningen, afstode från alla tankar på en monarkisk restauration. Dahirel at högern utropade: Nej! Bertauld erkände öppenheten af detta svar och förklarade att vissa politiska partier ön: skade bedraga landet, enär det vore allmänt kändt, att ingen trodde på varaktigheten a Mac Mahons makt. Den hedervärde deputeraden anklagade hertigen af Broglie att ha deltagit i försöket att restaurera monarkien. Han jemförde hertigen af Broglie med Bolingbroke och yrkade att hertigen skulle lemna ministeren. (Bifallsrop från venstern.) Prax-Paris, bonapartist, uppträdde till försvar för iden om ett vädjande till folket. Han påminde kammaren om fördraget i Bordeaux och beskylde Thiers att ha velat bana väg för en republik och ministrarne att ha gynnat den monarkiska restaurationsplanen. Han yttrade: Försöket att grundlägga en xepublik har misslyckats likasom den monar: kiska restaurationsplanen. Skulle republiken bli voterad genom en svag majoritet, kunde den icke länge stå sig, församlingen är derför oförmögen att konstituera någonting. Provisoriets förlängande skall icke förbättra, utan tvärtom förvärra den betänkliga politiska ställningen i landet. Radikalismen ensam kan ha fördel af ett dylikt sätt att gå till väga, och det enda betryggande mediet utgöres af ett vädjande till folket, ett förfaringssätt som kan anta gas af alla partier utan någon uppoffring af principer. Talaren citerade legitimistiska auktoriteter till förmån för ett vädjande till folket och förklarade att ett plebiscit vore det minst revolutionära vapen, man kunde använda. Han tillkännagaf, att hans parti icke hyste någon fiendtlighet mot Mac Mahon och att ministrarne gjorde orätt uti att städse inblanda hans namn i kam mardebatterna. Allt hvad man begärde var, att marskalken hvarken skulie vara en Monk eller en Washington, utan blott en landets trogne tjenare. Han slöt sitt tal med ett väldigt anfall mot hertigen af Broglie. Talaren Återvände till sin plats under oväsen och larm och efterträddes i tribunen af de Castellane, som argumenterade för maktföriängningen, hvilken han förklarade vara den logiska följden af partiernas ställning iförsamlingen. Republiken ledde till radikalism, men det monarkiska partiet, sow förr var deladt, vore nu enigt, och enigheten bland de konservative hade öfverlefvat de monar: kiska planernas misslyckande, Han tillade: Frankrike önskar säkerhet och de konsarvative fäste följaktligen sina blickar på marskalk Mac Mahon, denne ärehöljde soldat. Vi skola votera de konstitutionella lagarne, som skola utgöra det konservativa partiets program. Maktförlängaingen skall bli ett bekräftande af de monarkiska doktrinerna och ett förnekande af de republikan: ska, Denna kombination skall bli underlägsen en monarki, men vida öfverlägsen en ! republik. (Bifallsrop från högern.) Det konservativa partiet kämpar nu sin sista fejd; om det dukar under, skola vi befinna oss på vägen till den legaliserade anarkien. Castellane slöt sitt tal med att citera Mac Mahons yttrande vid Malakoff: Jag är här och vill förblifva här! och förklarade, un der bifall från högern, att de konservative borde följa detta föredöme. Jules Simon förklarade i ett märkligt och slänsande anförande, att en sådan maktför längning, som högern önskade, skulle vara upprättandet af en personlig styrelse. Marskalk Mac Mahon skull: bli oberoende at församlingen (rop af nej från högern). Ju 98 Simon tillade: Marskalken skall kunna utöfva tryckning på församlingens öfverläggningar genom att gäng på gäng sända oss sådana budskap som gårdagens. Då I diskuteren de konstitutionella lagarne, skall marskalk Mac Mahon förestafva eder situaionens fordringar och, I skolen derför hafva on persönlig styrelse. Genom att kreera en president utan att bestämma hans makt, börjen i der hvarest I borden sluta. I sägen watt Frankrike är sjukt och I söken bot hos en man i stället för utiinstitutionerna. (Biallsrop från venstern.) Talaren påstod att erefvens af Paris steg att begifva sig tilll. Frohsdorf var en handling af personlig för-) oning, men icke en systemförsoning, Hanj! illyitade monarkisterna att ha oroat Frank-c ike genom att försöka en restauration, då j. le vissa om huruvida de skulle erhålla bi-4 all eller af hvad natur detta skulle blifva.ls )m församlingen blifvit sammankallad förele ffentliggörandet af grefvens af Chambordlt ref och om en svag majoritet lyckats få ens oguarki voterad, skulle Frankrike dagen ef. Åt er fött veta, att det blifvit bedraget (bi-ls allsrop från yvenstern). Talaren tillade: I1 iaden förgätit ait försona de fiendtliga åsig-1s erna, I Visaden redan då, attlsatten per-o onerna öfver institutione:22; Lönskaden attie agta Frankrike i armårne på en man (bifalls-!r op från venstern). Nu önsken I återskapa)! n personlig makt. (Här ropades från hö-jd ern: Ja, gent emot mannen af den 4 Sep-10 ember, hvilket utrop förorsakade larm ocht väsen.) Talaren påstod, att marskalk Mactf ACahons makt borde få en provisionel karaka er och förklarade att budskapet visade, attf 8 V 0 a r t I n ä ä t 0 8 v 8 i örsamlingen vore oförmögen att upprätta n definitiv styrelse. Genom alla på senare iden försiggångna val hade landet uttryckt in önskan att få en bestämd styrelseform. a lan tillade: I veten hvilken regering lanet önskar. I hafven icke lyckats upprätta wonarkien, viljen I nu skapa republiken? ön röst från högern: Hvad för en republik ?) ördraget i Bordeaux upprättade en proviionel republik; om I icke proklameren n definitiv republik, hvad viljen I då?lt andet skall säga, att I förblifven depute ade för att under flere år försöka åstadomma hvad som misslyckats för er under re månader, (Dahirel af högern: Det är annt!s Bifallsrov från venstern) I önsken