Aftonbladet – 21 november 1873, sida 3

lilla rum fick ett helt ljust och trefligt tycke. Sedan Desirbe kommit i sin bädd, bar Jenny upp en kopp t och bad henne försöka att somna. Hvad kunde förmå er, att springa ut i den kalla qvällen, missie? Och utan något på hufvudet? yttrade Jenny Shaw deltagande. Ligg nu i alla fall stilla och håll er varm; ingen känner pu till händelsen mera än vi der ute i köket; i annat fall skulle nog miss Joanna redan varit här uppe. Jag tänkte ni skulle tycka bäst om att vara i fred och att det vore er nyttigast. Ack, goda Jenny, låt ingen få veta något — lofva mig att inte berätta det för dem! utbrast Desire och satte sig häftigt upp i sängen, Kammarjungfrun visste icke hvad hon skulle tro, men för att lugna den stackars franska missen lofvade bon att tiga och så lempades Desir6e ensam i sitt rum. Hennes händer och fötter, hvilka förut varit. känslolösa af köld, brungno nu af feberhetta; alla leder i hennes kropp värkte, tankarna blefvo orediga och hjertat tyngdes af djup melankoli. Vreden var försvunnen; hon låg helt stilla och bjöd till att tänka, men hufvudet värkte så häftigt att tankarna irrade hit och dit utan ordning och reda. Hon försökte att läsa sina böner, stackars barn, men tappade alldeles sammanhanget i ett töcken af orediga fantasier. Hon föll i en slummer, men vaknade åter efter några få minnter och trodde sig då ha sofvit många timmar samt föll halfslumrande i ett tillstånd af förvirrade tankar och vakna drömmar. Hon tyckte att hela äraf olidlig tystnad och ensamhet hade skridit sin afmätta gång benne förbi, innan Jenny åter kom upp för att fråga huru hon befann sig. (Forts)