Aftonbladet – 21 november 1873, sida 2

uppfattade frågan med sina lifliga, mörka ögon som voro rigtade på den vid hennes fötter knäböjande, vackra flickan. Hvem hon var? Hon var enda barnet af detta hus-, sade gumman, och hvad mera är, kommer hon någonsin Äter hem, så är hon egarinna af hela detta gods. Den lilla fransyskan såg upp med ett ha: stigt, forskande, förfäradt uttryck. Hon frågade intet vidare, men i hennes blick som med ungdomens klarhet och liflighet mötte den gamlas, låg ett underligt uttryck af misstanke och fruktan. Hvad som dref den gamla qvinnan att gifva dessa förtroenden är svårt att säga; om hon handlade på grund af en bestämd afsigt, eller till följd af ögonblickets ingif velse och en outredd känsla af medlidande för den unga, värnlösa fremlingen. Så förhåller det sig, sade moster Sally och nickade några gånger, Hör nu. noga på, så vill jag berätta dig hela hennes bi storia, kära barn; hon var enda barnet at den gamle lairden af Melmar, som egde godset före min systerdotters man, mycket fager var hon och många tillbedjare hade hon ock både för sin skönhet och rikedoms skull, och så gifte hon sig och rymde sin kos från hem och land, så mycket vet hvar menniska om henne, Desir6e, men vänta barn, så vill jag berätta ännu mera. Desiree hade sjunkit djupare ned på ulna knän och vände med spänd uppmärksamhet sitt ansigte mot berätterskan. Nu var hon åtminstone en intresserad åhörare. Det har alltid blifvit troådt, fortfor den gamla, att hon gjordes arflös och straxt sedan hon rymde från fadern, torde väl hända att så var, men naturens röst är stark och skall förr eller sednare göra sig hörd. Då den svage, gamle mannenj den jag nyss