Aftonbladet – 20 november 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Landoch folkbeskrifning. Salomonsöarne i Australiska oceanen. Bland de till det engelska parlamentet inlemnade berättelserna om invånarne på söderhafsöarne befinner sig äfven befälhafvarens på regeringsfartyget Blanche, kaptenen C. H. Simpsons redogörelse för ett besök år 1872 på Salomonsöarne och andra ögrupper i ofvanniämnda ocean. Han företog sig i sällskap med några officerare att uppsöka en af de byar i träd, som möjligen endast finnas på Isabel-ön, den största i Salomonsögruppen. Han fann en sådan på spetsen af ett 200 fot högt, nästan lodrätt uppstigande berg. Sällskapet steg från det inre af ön uppför berget på en af infödingarne begagnad stig. Den öfversta bergstoppen bestod af en massa lättestera klippor, som sköto upp likt en borg. och mellan hvilka ofantliga träd växte. På dessa till en höjd af 50—150 fot slätstammiga och grenlösa träds grenar bo Isabel-öns invånare. Det hus, till hvilket kapten Simpson steg upp. låg 80 fot öfver marken, det närmaste huset befann sig på en höjd af 180 fot. Det enda sätt, hvarpå man kunde uppnå ett dylikt hus, är på en af slingerväxter tillverkad stege, som hänger ned från en stock och hvilken naturligtvis kan dragas upp. Husen äro utomordentligt väl byggda, mycket fasta och starka. I hvarje hus kunna 10 till 12 infödingar bo, och alltid finns deri ett stort förråd af stenar, hvilka barbarerna medelst slungor kasta skickligt och med stor kraft. Vid hvarje träds fot står ett annat hus, i hvilket familjen vanligen vistas under det att huset i trädet endast tjenar till tillflyktsort om nätterna och vid fara. Men trots all försigtighet, äro dock infödingarne aldrig trygga, ty hela deras diktan och traktan går nt på att hugga hufvudena af hvarandra. I en chefs hus voro 25 hufvuden uppsatta, hvilka alla tagits vidienenda öfverrumpling. Hufvyudena förvaras, kropparna ätas upp, utan åtskilnad till man, qvinna eller barn. I allmänhet äro infödingarne fega, lura på rof, men inlåta sig sällan i strid. På några öar bära männen långt hår, entingen utåt ryggen eller i form af en — chignon. Qvinnorna ha kortare hår och egna detta ingen omsorg. Hvad modet i klädedrägt angår, så är det ännu adamitiskt.