Aftonbladet – 20 november 1873, sida 2

den gamla åtminstone hunnit dö, sade Oswald och log. Jag är säker på att mademoiselle Dezir6e häller med mig härom; hon är bestämdt plågad af att höra detta samtal. Säg, är det ej sk? Jag tänkte på bans dotter, svarade De siree, som verkligen var plägad och hade tårar i ögonen. Hon blir nu både faderoch moderlög. Och Desir6e tycker så mycket om Ketty, inföll Joanna, med en balft svartsjuk blick på sia guvernant. Så gör äfven jag; och tänk blott på alla de barnen, som hon enmsam nu för att sörja för! Ack, pappa, jag kan aldrig tro att doktor Logan skall dö. Hvad är det ni talar om, Joanna? säg mig det, inföll nu moster Sally, som redan bade visat tecken af otålighet och nyfikenhet. Detta blef en signal för sällskapet att bryta upp. Då Joanna satte sin mun till den gamlas öra och började med hög röst berätta ämnet för deras samtal, flydde de, hvar och en åt sitt håll. Desirbe skyndade upp i sitt rum för att hemta hatt och kappa; det var nemligen timmen för hennes och Joannag vanliga promenad, en förtrollande väg, som förde henno allt längre in i en underbar. sagoverld. Oswald stod vid fönstret, såg utåt och höjde på axlarna åt den obehagliga kylan. Hans blod var icke varmt nog för att tåla nordanvinden och åsynen af den frusna marken, de af rimfrost glittrande träden, kom honom att rysa, innan han begaf sig ut, ty trots kölden var det hans afsigt att följa de unga flickorna på deras promezad, men för Oswald var icke gångstigen vid Tynes stränder någon förtrollad väg. Joanna företog sig ett ströftåg uppåt höjden vid sidan af vägen och Desir6e gick bredvid Oswald mychet stilla och tyst, med