Aftonbladet – 20 november 1873, sida 2

LAIRDEN AF NORLAW . Mrs Oliphant. Kanske trängde ljudet af klockan till den döendes öra, kanske vexlade hang tankar. Men då Betty återkom, var det fromma lugnet borta ur hans ansigte och han höll sin blick stelt häftad på henne, under ett våldsamt bemödande att tala. Omedvetet frambröt ett sakta, klagande rop från hennes läppar; ljudet af hennes röst, hennes hastiga steg, och kleckans klingande kallade in fra Martha i sjukrummet och hnsets tjenare till dörren, Ketty såg icke fra Martha; hon såg ingenting annat i verlden, än de stackars bleknade läpparnas fåfänga bemödande att tala, det kärleksfulla uttrycket i de vidöppna ögonen. Hon böjde sig ned öfver honom, hon lade örat intill hans mun; då detta icke hjelpte försökte hon — himlen förbarme sig öfver henne! — att se ut, som om hon hade hört honom, för att han skulle dö lugnt. Den gamle mannens ögon öppnades ännu mera, till slut frambröto osammanhängande ord från hans läppar, — han hade talat; hvad var det? Fru Martha kände sig griper af det dju paste meditdande; hon vände bort sitt hufvud och sjönk ned på sina knän, men Ketty ropade med en röst, som tycktes kunna tränga igenom molnen, upp i himmelen: EPpJa, fader, jag jag hör dig! CrOm hon det gjorde, må Gud veta; hon tiide det, och så trodde äfven han. Det ångexfnlla uttrycket i hans ansigte stillaone 4) So A.B, v:r 218—225, 221—9281, 238—923 230—254 sch 256—269. N r