Aftonbladet – 19 november 1873, sida 2

hade träffat honom och att föga hopp fann om hans vederfående. Ett djupt och bjert ligt deltagande för Ketty, enda stödet föl sina snart faderoch moderlösa syskon, fanns hos allt folket i byn. Gud hjelpe hepnels sade de till hvarandra. 8å ung och en sam, som hon är — huru skall detta gå? Fru Martha var icke en at de välvillig: fruar gom gerna deltaga i att vaka i sins grannars sjukrum; sjelt gillade hon inga främlingars närvaro vid stora sorger i sitt hem och derför ansåg hon sig vara skyldig andra samma grannlagenhet. Hon skickade genast bud till Marget att hon ämnade stanna der hon var, tog af sig sin hatt och blef utan vidare öfverläggning qvar i detta sorgehem, Men in i sjukrummet kom hon endast ganska sällan. Känner han igen Ketty, så är det bäst för honom att se henne, sade fru Martha. Jag vill taga vård om huset och om bar pen, men hennes plats är hos fadern. Jag belarar endastz, sade läkarep, att len stackars flickan öfveranstränger sig. Åh, hon är ung och hon är en god dotter, sade fru Martha, Lofver hon också aldrig så länge, skall hon inte få någon mera far. Jag hyser iogen fruktan, nej loktor, hindra ej Ketty frän att sjelf vårda onom; blir hon också uttröttad, stackars varn, får hon nog sedan en lång och sorgig tid att hvila sig på. Nu känner hon ingen trötthet och det blir en hugnad ör alla hennes äterstående dagar att hon nte svikit sin pligt, Detta var måhända en helt ny åsigt för sydoktorn, men han godkände densamma, ch fru Martba lemnade visligen Ketty i jukrummet, der patienten låg orörlig, liksom i en dvala, möjligen något medvetande, nen oförmögen att i ord uttrycka sinatankar,