Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

hvilken sjelf ej synnerligen liknar dig. och dina vänner, min kära Joanna. Joanna älskade Desir6e af allt sitt hjerta, men detta gick för långt äfven för hennes tålamod. Hon afbröt tvert samtalet med en bestört blick på sin bror och brast i gråt. Desir6e höll af mig tills du kom — hon var min enda vän! utbrast Joanna och blott med möda lät hon trösta sig af den förstnämnda. Den stackars lilla fransyskan visste knappt hvad hon skulle taga sig till; det tycktes vara hennes öde att för Oswalds skull råka i tvist med hela hans slägt, men Desir6e kände sig ändå icke mycket bedrötvad — det var ju ganska vänligt at Oswald att intressera sig för hennes val af vänner? TIONDE KAPITLET. Ketty Logan satt ensam i förmaket vid prestgården. Ehuru rummet var lika gladt och trefligt som alltid, såg den unga husmodern längt ifrån glad ut. Hon höll på att stoppa de små syskonens strumpor, af hvilka korgen var full, men. hon sjöng icke som vanligt med låg och ljuf röst, hon tänkte inga glada tankar. Kettys ögon voro röda, hennes kinder bleka. Hon började med svidande hjerta tänka på en framtid, der allt för henne var mörkt. Dessa fyra små barn i prestgården — hvad skulle väl bli af dem, då de ej längre egde någon annan som skyddade dem mot brist och bekymmer än syster Ketty? Detta var en fråga som ensam skulle varit tillräcklig att ingifva henne den djupaste bedröfvelse då hon numera icke kunde vara blind för sin gatle fars tilltagande kraftlöshet och föråldrade: utseende. Kötty satt fördjupad i dessa oroliga tankar, då hon hörde någon komma till dörren. (Forts,)