Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

vigtigaste uppglftför ögonblicket är att införa finansiella och administrativa reformer. Man måste finna utvägar att åstadkomma jemnvigt i budgeten. Ministerpresiaenten Ming hetti, som tillika är finansminister; har i främsta rummet sökt öka inkomsterna och ordna gedelcirkulationeö. Minghetti ikläder sig härigenom ett utomordentligt svårt värf, så mycket rer som han öfvertog finansportföljen efter Sella, som allmänt ansågs Vara den ende, som kunde öfvervinna svårighe terna och som verkligen uträttade mycket med afseende på finansernas förbättrande. Det är knappast något tvifvel underkastadåt, att Sella skulle ha lyckats i sina bemödan den, om icke hans: kolleger störtat hans ekonomiska planer. Det var särskildt krigs ministern och ministern för de offentliga arbetena, hvilkas departement ständigt kräf de nya utgifter, och de funno understöd aå väl i ministeren som hos nationen. Italie narne ville hafva en stor armå, till och med om de skulle göra bankrutt, och hvad de offentliga arbetena angår, har inger mini ster ännu förmått motstå kommunernas rop om understöd. Det är för ögonblicke: icke heller fråga om någon minskning i ut gifterna till armen och de offentliga arbe tena. Sella yttrade under förra sessionen att i budgeten för år 1874 skall blifva er underbalans af 150 millioner francs i bud geten för 1874; med Minvghetti som finans minister uppskattas denatill 300 mill. Följ att afbjelpa detta måste inkomsterna ökas Menattkunna uttänkanyaskatter,sedan Sell: uttömt alla hjelpkällor af detta slag hör til svårigheterna. Minghetti har dock tänk på en skatt på alla börstransaktioner, hvari genom han kan hoppas få en inkomst at 1: millioner francs. Dessutom är han betänk att ordna skatteindrifningen och derigenon erhålla betydliga summor. Redan Sella bör jade reformera skatteadministrationen, oak tadt han ingalunda lyckades förmå italie narne att betela sin skuld till staten. De är en uppgift som öfvergår en enda menni skas krafter. Syditalienarne hafva i år hundraden varit vana att betrakta myudig heterna såsom sina värsta fiender, skattern äro i deras ögon icke stort annat än et slags laglig plundring och lagar äro. blot godtyckliga dekret, som det är klokt at undandraga sig och hjeltemodigt att bekämpa Oaktadt italienarne ingalunda äro mindr hederliza än sina grannar, oaktadt de är intelligenta och beredvilliga, kunna de doc! icke handla mot sin öfvertygelse, och dera öfvertygelse är att hvarje skattebörda är e skriande orättvisa. Iagarne äro icke helle stränga — det är sed i praxis, att blot den, som har lust dertill, betalar sina skal ter. För att nämna ett mindre exempel voterade parlamentet en stämpelafgift p plakat, som anslås på husknutarne, men ö verallt ser man. sådana ntan stämpel. Piemont och Lombardiet betalas dessa ska ter, men ieke i södern. Det är naturlig att det icke går bättre med inkomstskatter till hvilken de skattskyldige skola sjelfv angifva sina inkomster. Men det kan viss i allmänhet sägas, att om det lyckas par: mentets och regeringens förenade ansträng ningar att besjäla alla. konungarikets inv! nare med god vilja att betala i förbålland till sin förmåga, skall icke verlden mer höra talas om detta lands finansiella svårig heter. Det är derför Sella kämpat och de äri hans fotspår Minghetti vill träda, dervi yrkande på deputeradekammarens understö