Aftonbladet – 17 november 1873, sida 3

LAIRDEN AF NORLAW . Mrs Oliphant. Hennes far lemnade vid sin död ett testamente till hennes fördel, sade Melmar; ett testamente som åter insatte henne i alla hennes naturliga rättigheter. Detta testamente är i händerna på våra värsta fiender, hvilkas far den gamle narren utnämde till sin arftagare, i händelse dottern aldrig mera afhördes, Hon och hennes barn och inte blott de, utan sönerna till min fiende äro färdiga att hvilken stund som helst kasta sig öfver godset som god pris. Men hon är ju spårlöst försvunnen — hörde jag ej längesedan det? utropade OsWwald och reste sig häftigt upprörd från stolen. Hon har varit det, svarade fadern, men nu vet jag hvar hon är. Hvad i himlens namn menar ni, min far ? ropade den unge mannen med synbar förskräckelse; är det för, att gör mig rent uta? galen af ängslan som ni meddelar mig allt detta? Ha då vi inga utsigter? äro vi bedragare? kan icke ens någon tvekan uppstå? hvad tänker ni sjelf ? Jag tänker att allt detta är fullkomligt, sade Melmar kallt, hennes rätt är obegtridlig, hon har egna lifsarfvingar och jag vet hvar hon finns. Allt detta är lika säkert som att hon i morgon dag kan visa mig på porten — kan åter göra mig till en fattig advokat, nota bene komplett ruinerad, dig till en oduglig, fin sprätt — ty såvidt jag vet duger du icke till någonting — och ) Se A. B. n:r 218—225, 227--231, 289—937, 239—254 och 256—266