Aftonbladet – 17 november 1873, sida 3

i sina egna ögon, liksom han skulle vari det i hvar hederlig menniskas. De företr: den som ligga i en kraftfull, en energis karakter, funnos alla på Melmars sida; sc nen visste bättre hvad han borde göra, me han saknade både vilja och kraft att gör det rätta. Det sjelfförakt som vaknade ho honom alstrade på samma gång en dof för bittring..— Om han icke kunde göra nå got, hvarför då genom denna upplysning göra honom medveten af den falska ställ ning, hvarur han icke hade kraft att rädd: sig, Hvarför draga honom ned från del skenbart öfverlägsna höjd, hvarpå han hit tills stått, för att bevisa honom vara grunden lika låg, lika simpel som denn far, hvilken han i sitt hjerta missaktade? Jag har något vidare att säga dig yttrade Melmar försigtigt i det har långsamt steg upp, gick till dörrer och noga undersökte korridoren, om der kunde stå någon lyssnare. Dei fanns ingen. Han gick fram till bor. det och hviskade leende nkgot i Os walds öra, som ånyo jagade blodet till dennes kinder; den unge mannen steg upp. svarade intet och gick. Melmar stannade inne i sitt rum, tuggade på sin penna och myste smått öfver den seger han vunnit. Hvad vinst skulle det medföra, hans sluga förslag som han hviskat i sonens öra? Sä kert skulle de båda vara mäktiga nog för att gäcka alla försök af de unga narrarna Livingstone vid Norlaw och deras sakfö. rare! Sådan var den gamle, listige advo katens säkra öfvertyselse, sedan han numera ej hade att befara något motstånd af sonen. Hvad skulle han frukta? Väl insvept i sin kappa begaf sig under tiden Oswald med hastiga steg inåt parken, der han kunde få vara ensam mad sina tan