fortsatte Komiten sitt sammanträde, och Casimir Perier föreslog en förklaring, att beslutet om förlängning af presidentens fullmakt icke skulle anses oåterkalleligt förr än efter voteringen öfver de konstitutionella förslagen. Nu uppstod en lång och liflig debatt, men man kom icke till något afgörande och diskussionen uppsköts till följande dagen. Lambert de Sainte-Croix och andra monarkister försäkrade sitt parti att det icke fanns någon grund för det misstroende man hade visat dem. Vensterns medlem nar anklagade monarkisterne för att hysa hewliga planer, Casimir Pörier frågade, om, sedan marskalkens makt blifvit förlängd, något annat rop skulle tålas än: lefve republiken!s De monarkiske medlemmarne af utskottet svarade icke på denna fråga. Hr Cherpin frågade då, om de monarkiska intrigerna fortfarande skulle tålas, men ham fick intet svar. En medlem af vensterm föreslog, att man skulle begära förklaringar af hertig de Broglie angående ett af honom i kammarens byrå fäldt yttrande, Bom gick ut på, att det skulle vara möjligt för legitima, monarkiska förhoppningar att realiseras, äfven sedan exekutivmakten blifvit förlängd. Hr Lefevre-Pontalis, hvilken hör till samma byrå som hertig de Broglie, förklarade, att det yttrande vid ifrägavarande tillfälle, som tillskrefs hertigen, blifvit orätt återgifvet. Samme medlem föreslog, att ett förslag skulle framställas om undertryckandet af upproriska rop och manövrer. Församlingens möte samma dag var icke långvarigt. Grefve Joubert uttalade den önskan, att det utskott, som tillsatts för pröfning af förslaget om förlängning at Mac Mshons makt snart måtte komma till ett afgörande af saken, på det man icke måtte kunna säga, att landet hålles i ovisshet. Hr L6on Say och hertig de Broglie hade samma dag ett samtal angående uppskjutandet af den af venstra centern tillkännagifnainterpellationen omdröjsmålet med fyllnadsvalen till nationalförsamlingen. Ett bref från Lon Say rörande resultatet af detta samtal uvplästes denna afton vid ett möte af den moderata venstern. I detta bref yttras: Till följd af en uppfordram från hertig de Broglie och Desecilligny rådfrågade jag dem af mina kolleger, hvilkas underskrifter jemte mina stå under interpeliationen, och jag auktoriserades af dem att konterera med hertig de Broglie. Jag sade den senare, att vi skulle vara benägne att gå in på ett uppskof med vår motion, om det var sant, att icke längre någon ministåre var vid makten. Hertig de Broglie svarade, att ingen ministerkris egde rum, men att ministåren efter vanligheten skulle nedlägga sin afskedsansökan i republikens presidents händer, om regeringen .1ekonstruerades på en ny grundval. Under dessa omständigheter måste Lon Say svara, att han icke fann det vara någon nödvändighet att uppskjuta interpellationen, och att ham måste reservera sitt och sina vänners afgörande till dess rministeren afgifvit sin förklaring i församlingen. Enligt ett i går ankommet telegram, är minoriteten inom femtonmannakomiten obe veklig och vidhåller förslaget om en maktförlängning om tio år. Äfven vägrar den att gå in på att frågan om maktförlängningen afgöres samtidigt med diskuterandet af de konstitutionella lagärne. Utskottets afTaboulaye författade rapport betonar nödvänrdighet för landet att få icke blott en president utan äfven en stabel regering och uppmanar monarkisterna att afstä från sina illusioner. Rapporten skall förekomma till diskutering i dag. I franska nationalförsaml ngens möte dem 12 dennes förekom åter frågan om interpellationen. Hertigen af Broglie uppsteg vid början af mötet uti tribunen och yttrade: Då jag gick in på att om torsdag besvara hr L6on Says interpellation angående de le: diga platserna i nationalförsamlingen, trodde regeringen att frögan om förlängandet af presidentens makt skulle vara afgjord före denna dag. För att icke onödigtvis oroa landet och för att iakttaga det tillbörligas föreskrifter måste frågan om regeringsformen föregå ministerfrågan. Jag föreslår derför, att hr Leon Says interpellation uppskjutes till efter voteringen om förlängandet at presidentens makt. Denna förklaring mottogs med bifallsrop af venstera och bifallstecken af högern. L6on Say gjorde nägra ironiska anmärkniogar om ministerens öde, hvilken, sade han, icke hade någon synnerligen lång framtid för sig; men han bänsköt emellertid saken till församlingens ef görande. Deputerade Chal!lemel Lacour motsatte sig interpellationens uppskjutande och sade, att han fruktade att om Leon samtyckte dertill, skulle interpellationen aldrig förekomma. Han påstod, att den närvarande situationen snarare ökade än minskade lämpligheten af förklaringar från ministeren. Landet egde en berättigad önskan att under närvarande allvarliga omständigheter blifva tillfrågadt, och hvar och en var intreserad att se hur de lediga platserna skulle fyllas. Det är vigtigt att lära känna orsakerna till och förekomma den oro, som varit rådande under den senare tiden. Ministeren borde förklara sin bållning och säga hvarför den afhållit sig ifrån att rådfråga den allmänna opinionen. Efter att ha betonat nödvändigheten att komplettera folkrepresentationen, förklarade talaren att sedan föregående vecka hade kabinettetg och de politiska partiernas ställning förändrats och interpellationen hade blifvit ännu nödvändigare än någonsin, Om ett nytt kabinett komme till makten, skulle det fullfölja en annan politik, egnad att tillfredsställa landet och särskildt att ingifva det en känsla af trygghet. (Protester från högern, bifallsrop från venstern.) Ett uppskof vore visserligen möjligt, men kabinettet vore skylligt att förklara hvarför det icke uppfyllt sin moraliska och politiska pligt att samnankalla valmännen för att utse medlemmar ör de lediga platserna. En medlem af hösern sporde härvid Challemel-Lacour: Hvarör höllen I icke val, då I sjelfva voren dikatorer? Denna fråga helsades med lifliga vifallsrop af högern och förbittrade yttranlen från venstern och åtföljdes af mycket arm och oväsen. Challemel Lacour förklaade sig vid ett framtida tillfälle skola gifva var på frågan och fortsatte derefter att anrvrina miniatåren Härgamlingongag nragidant