Aftonbladet – 17 november 1873, sida 2

skulle bevitna det medelst progratner och manifester bepansrade vidundrets sista ömkliga krampryckningar — ja, då hade man ju något skäl till att hänga hufvudet med anledning af det resultat, som valst medförde. Men lar man en rherå djapgående och nykter uppfattiing af det verkliga omfånget af den kamp, som nu föreg, ställer sig naturligen saken ganska olika. Man måste då medgifva att en seger vid ei första upp lösning väl icke var omöjlig, men dock föga sannolik. Man måste ock medgifva att det fortfarande var långt sannolikare att den förenades styrka skulle förökas fred ettpar röster. Och i hvarje fall var man alldeles på det klara med att hvad som skedde på valdagen var intet afgörande för striden. Spelrummet för seger och nederlag var, så. dan situationen nu förelåg, icke stort: ingen stor seger, intet krossande nederlag kunde väntas, och den öfvervunna parten, hvem helst han blefve, skulle icke gifva sin sak förlorad. Valresultatet skulle på det högsta blott vara ett järtecken för den slatliga utgången. Sådan var i sjelfva verket ställningen. När resultatet då blifver att järtecknet är lyckligt, när man första gången ett allvar ligt försök göres att spränga det jernuät, partiet spunnit öfver landet, lyckas sönderrifva icke få maskor deri, så må man vara särdeles belåten. Och hvad som alltid bör ihågkommas är att, om vi också icke hafva segrat, har dock den förenade venstern lidit nederlag. Ty att mista om också blott ett par röster är ett ovedersägligt nederlag för ett parti, som alltid på det hänsynslö saste sätt skulle nyttja en icke blott kon. stigt hopkommen och osäker, utan äfven på oanständigt sätt vunnen majoritet till att gifva sig utseende af ett öfverväldigande flertals ofelbara representanter. De nu försig: gångna valen erbjuda många olika punkter till betraktelser. — Emellertid är detta fak tum, att vår sida — denna, som det skulle heta, ganska lille bittes tummelitensartade minoritet — har vunnit röster från jätten .venstern, och att den .örenade, den imponerande, olympiska majoritetens tjenare, har blifvit tillbakaträngd genom den af dem sjelfva så brinnande och otåligt be. gärda appellen till valmännen — detta faktum är både det, som först faller i ögo nen, och det väsentligaste för ögonblicket.