Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

och arbetat för mitt dagliga bröd, än att stå i vägen för min sons välfärd; men Huntley är en man och vill gå sin egen väg och min ädle son tänkte i sitt hjerta att innan han gjorde något för att skaffa sig sjelf makt och rikedom ville han gifva sin mor eget bem och egen härd. Fru Marthas röst var osäker af moderlig ömhet, stolthet och även smärta. Kam ske var detta första gången hon till en sådan grad uttalat sitt hjertas känslor och detta till Ketty, hvars hemliga välde öfver Huntley icke var hans mor rätt behagligt. Men så var det — midt under den otålighet och harm hvarmed fru Martha vägrade någon annan en andel af sonens kärlek, kundo hon icke motstå sympatiens under: bara makt — sällbeten af att meddela sig till någon, för hvilken allt som rörde Huntley egde ett nästan lika stort intresse, som för henne sjelf. Kettys ögon fuktades, hon kunde ej hjelpa det — och de strålade med öm, blyg glans, genom tårarne, då hon blic kade upp på Huntleys mor. Hon ville tala, men orden förbyttes i ett oartikuleradt ljud, halft snyftning, halt leende och ändock ej så omöjligt att tolka som man kunde trott. För fru Martha var det bättre än ord, ty det tolkade hvad inga ord skulle förmått, den ljufva förvirringen i den älskvärda flickans hjerta. Alltför blyg att ens uttala Huntleys namn, alltför finkänslig att yttraettgillandeaf hans hand!ingssätt, känge hon sig rörd i djupet af sin själ. De båda qvinnorna föllo icke i hvarandras armar efter detta ordfattiga utbyte af ömsesidigt förtroende. De btertogo tvärtom helt stilla sina arbeten; fru Martha borttorkade hastigt sina tårar och Ketty bjöd till att hindra sina från att falla och höll blicken fästad vid synålen, som glindrade i alla färger genom den fuk